Jonna Bornemark och hennes barn började mata mörtarna i sjön och upptäckte att fiskarna blev mindre rädda.
– Vi har kommit för långt ifrån den övriga naturen.
Det säger filosofen och författaren Jonna Bornemark som just nu håller på med bokserien "Vrida världen". I böckerna skriver hon om olika experiment. Hon har bland annat testat på att ändra relationen mellan människa och mört.
– Jag och mina barn började umgås med mörtarna i sjön och istället för att fiska upp dem så gav vi dem lite karpfoder.
Hon berättar att mörtarna har blivit tama och abborrarna och gäddorna orädda.
– Det här gör att jag på något sätt har blivit förbunden med sjön, säger Jonna Bornemark som kommer och föreläser på Gamleby folkhögskola på tisdag.
Jonna Bornemark har också testat vad som händer om hon ger sin häst större möjligheter att vara med och bestämma.
– Jag och min häst Kaja har hittat ett gemensamt sätt att kommunicera. Hon får vara med och bestämma vad vi ska göra, om vi ska träna eller om vi ska på promenad istället, om vi ska gå ut i skogen, och när vi ska vända tillbaka. Vi har hittat fram till ett språk där hon kan säga saker till mig.
Jonna har också låtit gräset hemma vid radhuset växa. Och har märkt att det har gett henne dåligt samvete.
– Jag får dåligt samvete även om grannens välklippta lilla fyrkant blir brun redan i maj, samtidigt som det grönskar på min lilla gräsplätt säger hon och fortsätter.
– Det växer väldigt många fler blommor på min tomt och det är en väldans massa insekter som trivs där, även om det är oordnat och ociviliserat. Jag tänker att det liksom är jag som gör fel. Att det är någon sorts social norm som säger att man ska klippa gräset.
Hon konstaterar också att grannen nog inte heller bryr sig så mycket om det oklippta gräset som hon tror...
Jonna Bornemark menar att vi behöver börja uppfatta världen på ett annat sätt än vad vi gör i dag.
Redan 2022 hade Jonna Bornemark låtit gräset växa på radhustomten. Den här skärmdumpen användes till ett reportage om Jonna som vi publicerade då.
Filosofen och författaren Jonna Bornemark klipper inte gräset lika mycket i dag. "Jag tänker att det liksom är jag som gör fel. Att det är någon sorts social norm som säger att man ska klippa gräset."
Nu när du har börjat experimentera och testa att göra saker på ett annat sätt. Vad händer?
– Det händer en massa saker. När det gäller mörtarna så blir jag liksom inte avskuren från deras ekosystem längre. När sjön och mörtarna mår dåligt så mår jag dåligt.
Hon har också fått en annan relation med sin häst.
– Men det är ju fortfarande jag som bestämmer det mesta. Jag bestämmer vilken hage hon ska gå i och med vilka kompisar. Det är jag som sätter ramarna, men jag kan ge henne ett handlingsutrymme innanför ramarna.
Jonna Bornemark säger att det handlar mycket om att lära sig lyssna och släppa på kontrollbehovet.
– Samtidigt måste ju jag också "ha ett nej" och lyssna på mina egna begär. Utmaningen är att se hur jag kan fläta samman min hästs begär med mina.
Vad händer om en häst får bestämma lite mer? Jonna Bornemark bestämde sig för att testa hur det blev när hennes häst Kaja plötsligt fick vara med och bestämma mer.
Jonna Bornemark som är professor i filosofi på Södertörns högskola kommer och föreläser i Gamleby den 12 november.
Jonna Bornemark tycker att vi behöver förändra vårt sätt att se på naturen och även vår relation med naturen. I dag pratar vi om naturen som något som vi själva inte är en del av, även om vi själva i högsta grad verkligen är en del av naturen, menar hon.
– Bara i själva formuleringen ligger problemet. För redan när vi pratar om naturen så har vi separerat oss från den. Det ligger i språket.
Hur ska vi gå tillväga för att få till en förändring om det nu vore bra? Har du någon lösning?
– Jag har inte en lösning, men jag har någon sorts riktning. Jag tror vi måste experimentera mer och det handlar inte bara om vi måste sätta oss ner och tänka. Det handlar om att vi behöver ändra på våra känslor, hur vi förstår våra sinnesintryck, hur vi uppfattar vad världen är och vad vi själva är. Det handlar ganska mycket om att förändra normer.
– En formulering som jag tycker funkar är att miljökrisen är flera existentiella kriser. Det handlar egentligen om vilka vi är och hur vi behöver ändra oss för att få en mer hållbar värld. Det räcker inte med huvudet. Vi behöver ha ett bredare kunskapsbegrepp som inte bara inkluderar logiskt tänkande utan också sådant som förnimmande, begär, fantasi och icke-vetande.
Du föreläser på Gamleby folkhögskola den 12 november. Varför ska man komma och lyssna då på dig?
– Lite så här: Känns miljökriserna svåra och tuffa att orka tänka på? Kom och lyssna så kan vi tillsammans hitta andra vägar genom ett bredare kunskapsbegrepp. Vi kan lära oss att odla andra begär och experimentera, säger Jonna Bornemark.
Jonna Bornemark om att nå fram till en hållbar värld: "Vi behöver ändra på våra känslor, hur vi förstår våra sinnesintryck, hur vi uppfattar vad världen är och vad vi själva är."