Jennie Norström, fotad i samband med att hon utsågs till Årets småländska eldsjäl, av Smålands ridsportförbund, i vintras.
När vi når Jennie är hon på väg till Helsingborg och djursjukhuset där för att hämta en häst som insjuknade i helgen, men nu mår bättre.
– Det har varit en tuff helg. Det handlar om en av våra favoritponnyer, som alla barn älskar.
Att sätta sig i en bil och åka över halva landet för att ta hand om en sjuk häst är alltså inget hon är främmande för, och något som kan vara nödvändigt.
– En ridskola är stor och kostsam och det ställer stora krav på det ideella runt omkring.
Att engagemanget för klubben är stort går inte att ta miste på. Hon berättar att hon lägger ner lika mycket tid här som på sitt ordinarie, och betalda, heltidsjobb.
– När jag går hem från jobbet brukar jag skoja om att nu går jag till mitt andra jobb. Jag är där i stort sett alla vardagar och ofta på helgerna också.
Jennie Norström är nominerad i kategorin Hälsa, som är en av de fyra kategorierna där årets eldsjälar inom föreningsidrotten utses. De andra är Inkludering, Ledare och Årets Idrottsförening. Vinnaren koras på Årets Eldsjäl-galan i mars, som förra året livesändes på expressen.se.
Det roligaste med att ha blivit nominerad tycker hon är att det visar att de är på rätt väg med sitt arbete.
– Det viktigaste, och det jag brinner för, är att alla ska ha förutsättningar att kunna rida, oavsett vilka hinder som finns, ekonomiska eller andra. Ridning ska vara tillgängligt för alla.
Hon tycker också nomineringen är viktig för att den lyfter fram ridsporten.
Men när hon först fick telefonsamtalet förstod hon inte riktigt vad det handlade om.
– Jag började fundera på om jag hade sökt några bidrag, eller om de ville att vi skulle sälja biljetter till galan. Det tog en stund innan det gick upp för mig vad det handlade om, skrattar Jennie.
Jennie Norström brinner för att göra ridning tillgänligt för alla.
Hennes eget engagemang började när klubben hade det svårt och det såg ut som att den riskerade att läggas ned.
– Jag växte själv upp här och tillbringade mycket tid i stallet. Det betydde mycket för mig och jag har sett hur mycket det betytt för andra. Jag kände att nu måste jag gå in och hjälpa till.
Det hon är mest stolt över är den välkomnande andan hon tycker de har lyckats skapa i klubben, något hon tror bidrar till att fler vill hjälpa till, inte minst nu när en ponny blivit sjuk.
– Även om hon är försäkrad är det dyrt med vård och vi startade en insamling. På bara några timmar hade vi fått ihop 17 000 kronor.