Det var i november som smittan kom in på det särskilda boendet Erneborg i Gamleby. 13 av de boende och 23 i personalen insjuknade.
Totalt insjuknade 13 av de 32 brukarna på Erneborg och 23 av 53 i personalstyrkan (ordinarie anställda och vikarier).
– Under en period som sträckte sig över tio dagar ungefär var det riktigt riktigt tungt, säger enhetschef Mikael Anderot.
– Då var det inte många som kunde jobba.
Undersköterskorna Maria L Bertilsson och Sofie Blomqvist berättar att oron var stor de här dagarna.
– Man visste aldrig från dag till dag hur det skulle se ut, vem man skulle jobba med och om någon mer insjuknat, säger Maria.
Själv blev hon aldrig smittad. Men det blev däremot Sofie:
– Jag blev sjuk fredagen den 13:e. Symptomen var förkylning, huvudvärk och framför allt ledvärk. Men jag kom lindrigt undan. Efter en och en halv vecka var jag tillbaka på jobbet igen, om än lite medtagen och svag i musklerna, säger hon.
Mikael Anderot tycker att kontakten med de anhöriga har funkat bra under utbrottet. "Men man kan alltid bli bättre på information. Nu startar vi en mejlgrupp på en anhörigs initiativ", berättar han.
Vad gäller de gamla klarade de sig förhållandevis bra. Bara två-tre personer blev ordentligt dåliga.
– I dag är alla så gott som friska igen, säger Mikael Anderot.
Han lovordar personalen och dem som arbetat på bemanningssidan, som pusslat för att få ihop dagarna.
Han tycker också att man fått bra stöd från medicinskt ansvarig sjuksköterska, och smittskyddsenheten – som svarat för provtagningarna – under coronautbrottet.
Den 16 december öppnar Erneborg för besök igen.
Hur känns det?
– Det är dubbelt. Det känns bra för de äldres skull, att de får träffa sina anhöriga igen. Man märker att många blir deprimerade av att vara så mycket ensamma, säger Sofie.
Samtidigt finns där en liten oro över att få in smittan igen, menar Sofie och Maria.
– Men vi uppmanar de anhöriga att föranmäla sitt besök. På så vis har vi bättre uppsikt och kan se till att inte alltför många kommer samtidigt, säger Mikael Anderot.
Hur är det att jobba med skyddsutrustningen?
– Det har blivit rutin nu. Men det är tidskrävande. Man tar på sig nytt för varje nytt besök: munskydd, visir, handskar och förkläde.
– Men visst är det konstigt. I synnerhet kan de som är dementa bli oroliga. Och det är ju inte underligt när man kommer in och ser ut som en rymdvarelse. Därför har det blivit extra viktigt med ögonkontakten, att kommunicera så mycket man kan med ögonen, säger Maria.