Egil med ett stycke tjärad hampafiber, som ska användas till att dreva botten.
Renoveringen av det gamla träskeppet Linnéa har nu pågått i snart tio år. Kanske blir hon klar för sjösättning till våren. Kanske inte. Allteftersom projektet fortskrider, dyker det upp nya saker som måste fixas och bytas ut.
Egil Bergström visar runt med en, som det tycks, aldrig sinande entusiasm. Han pekar och visar. Här kunde de inte göra på det viset, utan då har de fått göra såhär i stället.
Varje litet glädjeämne tas tillvara, och får utrymme i vardagen.
– Vi har fått 16 fina tallar från Rispetorp, som vi har använt både till skeppet och till slipers till rälsen, säger Egil glatt.
På Träskeppsvarvet i Casimirsborg utanför Gamleby finns utrustning och material för det fortsatta arbetet med renoveringen. I en av byggnaderna står bland annat en finurlig maskin för att tillverka egna, rejäla kopparspikar.
Mycket har hänt, och mycket återstår av det stora projektet.
– Vi började med att byta däcksbalkar och lastlucka. Sedan tog vi ur inredningen och barlasten, rev bort plankorna under barlasten och spanten, och bytte och reparerade spanten, berättar Egil.
Plankorna på insidan, den så kallade garneringen, har också bytts ut. För närvarande håller de på med däcket, som börjar bli färdigt.
– Sedan ska vi gå vidare akter om maskinrummet och byta spant, garnering och bordläggning, säger Egil.
Bordläggningen är det yttre skalet på skeppets skrov. Garnering är plankorna på insidan. Så småningom ska det målas. Egil räknar inte med att behöva byta master och segel.
De har även börjat dreva botten. Det är något man gör för att täta mellanrummen mellan plankorna, och det material som används är hampafiber indränkt i trätjära, utspädd med metanol.
På väggen sitter ett intyg som visar att fartyget Linnéa tillhör "svenske undersåten, ingenjören Per Egil Bergström".
Man kan inte låta bli att undra hur någon orkar renovera en båt i tio år, men då påminner Egil om att det tog betydligt längre tid med Vega, som totalrenoverades under åren 1993–2008. Han har räknat ut att renoveringen av Vega, som nu ligger vid kaj i Västervik, omfattade ungefär 125 000 arbetstimmar.
Vega och Linnéa är de enda segelskeppen av trä i Sverige som är byggda utan hjälpmotor, och har en bruttodräktighet på mer än 100 ton. Vega ligger på 148 och Linnéa på 118. Båda är från tidigt 1900-tal.
– Det är kulturarv, konstaterar Egil.
Han tycker dessutom att det är ett roligt arbete med renoveringen, och att ha något att göra på dagarna.
– Det är synd om det ska försvinna. Därför fortsätter jag, så gott det går, säger han.
Till renoveringen används egentillverkad kopparspik.
Men det är inte svårt att förstå att det är en ständig kamp för att få ekonomin att gå ihop, och att projektet ska gå framåt. Utan bidrag från olika håll skulle det aldrig gå, både när det gäller pengar och arbetskraft. Men Egil kämpar vidare och tar ett år i taget.
Har du aldrig funderat på att ge upp?
Han svarar blixtsnabbt, med en motfråga:
– Vad är alternativet? Ska man bränna allt?
Frågan är givetvis retorisk. För Egil finns det inget annat alternativ än att göra allt han kan för att få Linnéa i sjön igen, oavsett om det blir i vår, eller våren därpå.
Han tror på modellen med att ha ett aktiebolag som äger de båda skeppen och en stiftelse som äger bolaget och organiserar seglingarna. Men det är ingen lönsam verksamhet. För att skeppen ska kunna segla in i framtiden, planerar han att starta en stödförening, som han tänker kalla "Linnéas och Vegas vänner", där alla som vill kan hjälpa till med finansieringen.
Egil Bergström vid Skonaren Linnéa, som har renoverats i snart tio år nu.
Här vilar nästa renoveringsobjekt, Jonny. Där får i princip allt bytas ut.