På ett bord står kängor uppradade och här finns också långfärdsskridskor. Allt går att låna. Maria Bontell och Johanna Arrhén har inte provat långfärdsskridskor förut och är i full färd med att få varsitt par utprovade.
Om det finns intresse att gå en nybörjarkurs kan Friluftsfrämjandet anordna en och det är också förhoppningen.
– Vi hoppas att de som kommer hit ska känna att det här är något som de vill satsa på, så att vi kan få i gång en nybörjarkurs. Att gå en kurs är ett bra sätt att komma i gång med åkandet. Då behöver man inte göra alla nybörjarfelen, säger Peter Wihlborg, som började åka på 60-talet och är aktiv i både Friluftsfrämjandet och Tjustskrinnarna.
Tjustskrinnarna är ingen förening utan snarare ett nätverk. För tillfället har nätverket 96 intresserade.
– Vi ordnar kamratturer. Det finns inga direkta ledare. Vi bestämmer tillsammans vem som ska vara ledare. Vi är ute så mycket vi kan. Förra året sa många att det inte fanns några isar men jag åkte 30 turer och det finns säkert de som åkte fler, säger Lennart Brewitz, Tjustskrinnarna.
Vad är tjusningen med att åka långfärdsskridskor?– Friheten och att få prova på att åka på olika ställen. Isen är alltid ny när du kliver på den. Man måste vara uppmärksam. Och det är en utmaning att gå ut på isen. Det känns skönt att få den här lagom stora utmaningen, säger Peter Wihlborg som har tidigare erfarenheter som långfärdsskridskoledare.