Michael Carlsson, hÀr pÄ Kustcamp Gamleby med Hammarsbadet, Àr nu pÄ bÀttringsvÀgen. Men han konstaterar att det tar lÄng tid att bli frisk.
Det började som en lindrig snuva fredagen den 19 mars. PÄ kvÀllen blev det bÀttre. Michael tÀnkte inte att det kunde vara nÄgot, Àven om tröttheten började smyga sig pÄ.
Under söndagen var det pÄtagligt att nÄgot var pÄ gÄng i kroppen.
â Jag hade ingen feber, men jag lĂ„g i soffan och orkade inte göra nĂ„got, sĂ€ger Michael.
Till vardags Àr han en synnerligen aktiv person. Tillsammans med sin sambo Pernilla Eriksson driver han de bÄda campingarna Kustcamp Gamleby och Kustcamp Ekön plus hotellet VÀstervik Guesthouse.
Veckan innan allt detta hÀnde hade han och Pernilla umgÄtts med goda vÀnner. De var "i sin lilla bubbla" och trÀffade inga andra. DÀrför var det lÀtt att smittspÄra, nÀr de efter ett par dagar fick veta att vÀnnerna hade fÄtt covid-19.
Michael och Pernilla testade sig direkt, och fick snabbt svar: Àven de var smittade.
Hur kÀndes det?
â Jag var inte orolig, för jag var inte sĂ€rskilt sjuk, sĂ€ger Michael.
Han började jobba igen, nÀr han inte smittade lÀngre, och hann till och med tÀnka att "det var vÀl inte sÄ farligt att ha covid".
â Men sedan fick jag feber en kvĂ€ll och syresĂ€ttningen i blodet blev allt sĂ€mre. Det finns apparater som mĂ€ter det, som man kan köpa sjĂ€lv för nĂ„gra hundralappar.
Michael hÄller sjÀlv koll pÄ sin syresÀttning.
PÄ pÄskaftons morgon fick han Äka in till akuten. Han var inte tillrÀckligt dÄlig för att Äka ambulans, och taxi var ju inte aktuellt, eftersom han hade covid. SÄ det blev Pernilla som fick skjutsa honom. Men komma med in, fick hon inte.
Michael sÀger att han inte var mentalt förberedd pÄ hur det skulle kÀnnas att sÀga hejdÄ till varandra i ett sÄdant lÀge.
â Hon fick lĂ€mna in mig och hoppas att jag kom tillbaka igen. Jag sĂ„g paniken i hennes ögon. Det kĂ€ndes tungt. Det kunde ju vara sista gĂ„ngen vi sĂ„gs.
SjÀlv försökte han tÀnka optimistiskt, men han insÄg samtidigt stundens allvar. Han fick kortison och blodförtunnande. Det gjordes en lungröntgen.
Han reagerade pÄ hur uppmÀrksamma alla var, och all hjÀlp han fick. Han mÀrkte aldrig pÄ vÄrden, hur lÀnge och hÄrt personalen hade slitit.
En natt vaknade han och kunde inte andas. Eftersom det hÀnde pÄ sjukhuset, kunde han trycka pÄ larmet och personalen kom jÀttefort. Han tÀnker pÄ alla som rÄkar ut för sÄdant hemma.
Nu blev det syrgas resten av natten och nÀsta dag, men han slapp respirator, utan kunde Äka hem i stÀllet efter nÄgra dagar pÄ sjukhus.
NÀr vi trÀffas i vÄrsolen pÄ Hammarsbadet i Gamleby, Àr han igÄng och pysslar lite i verksamheten igen, fast han Àr tveksam om det han gör kan kallas för att "jobba".
Pernilla blev aldrig sÄ sjuk som han, men hon Àr trött och har inte fÄtt tillbaka lukt och smak.
Michael Àr frustrerad över vilken tid det tar att bli frisk.
â I den andra vĂ„gskĂ„len ligger att man har fĂ„tt ett annat perspektiv. Man lever ju i alla fall, och sĂ„ har man inte tĂ€nkt förut.
Michael Carlsson och Pernilla Eriksson fick fortsÀtta tillsammans Àven efter covid.
Till alla dem som Àr över 65 Är och inte vill vaccinera sig med Astra Zenecas vaccin, sÀger han:
â TĂ€nk pĂ„ vad du utsĂ€tter dina anhöriga för. NĂ€r det gĂ€ller risken för ond, brĂ„d död Ă€r alla vacciner supereffektiva och ger ett bra skydd redan efter första dosen.
AngÄende risken för blodpropp av vaccinet, hÀnvisar han till forskning som visar att den risken Àr betydligt lÀgre Àn risken att fÄ en blodpropp av sjÀlva sjukdomen.
â Om man övervĂ€ger att tacka nej, mĂ„ste man verkligen sĂ€tta sig in i att man tar det beslutet pĂ„ rĂ€tt underlag, sĂ€ger han.