Magnus blundar ibland för att kunna lyssna bättre.
Vi träffas i hans arbetsrum på den nybyggda hälsocentralen. Utanför råder byggkaos. Inne är det tyst och lugnt. Det behövs, om man ska kunna koncentrera sig och verkligen förstå vad patienten vill ha sagt.
Magnus brukar dessutom blunda, när han vill fokusera ordentligt.
– Jag upplever att jag lyssnar bättre då.
När han blundar "hör" han också bättre vad patienten inte säger. För det är inte säkert att det är de åkommor som personen söker för som är det verkliga problemet.
Många människor är stressade, har ont i magen och sover dåligt. Så småningom kanske det även kommer fram annat, som sorg, ilska och frustration.
– Man får en känsla för om något är fel redan med en gång. Det hörs på andhämtningen. Munnen kan säga en sak, men rösten en annan, säger Magnus.
Han har jobbat i tolv år på Gamleby hälsocentral med samma arbetsuppgifter. Han konstaterar att den medicinska utvecklingen har gått starkt framåt, men den psykologiska delen har blivit lite bortglömd.
– Ett stort grundproblem är ensamhet, både bland unga och äldre. Vi tar oss inte tid att lyssna.
Det är där som han känner att han verkligen kan göra skillnad för människor. Att låta samtalet få ta den tid det tar. Då kan det visa sig att det egentligen inte behövs något läkarbesök, för det viktiga var att få prata.
Magnus vet att det här är något som kan hjälpa, att få prata, när det är människor som mår extremt dåligt.
– En del tycker att jag skulle bli psykolog, säger han.
Men han tycker om det jobb han redan har och säger att han blir berörd när han får människors förtroende.
Hälsocentralen, där Magnus jobbar, har nya lokaler sedan i november förra året.
Vem är då människan Magnus? Han är född i Kalmar, men kom till Västervik redan som tvååring och växte upp här. På gymnasiet gick han social linje. Han visste inte alls vad han ville bli, när han blev stor.
Så småningom fick han jobb på Samfood i Västervik, på styckeriet, där han blev kvar i sex år. Sedan gräddade han bröd åt Calle P i bageriet på Karstorp ett par år, innan flyttlasset gick till Göteborg.
Där hade han sin bror, och där bildade han familj och jobbade på mataffär och Volvo, innan han återvände till Västervik.
Nu bor han på landet. Han och sambon Ulla-Lena hyr ett hus i Fästad, utanför Gamleby, där de bor med sina två katter. I Fästad har Magnus fått möjlighet att utveckla sitt intresse för odling – och vedhuggning.
– Jag älskar att hugga ved.
Pimpelfiske är en sak som Magnus tycker är roligt. Bilden med abborren är tagen utanför Överum.
Potatis är en gröda som han gillar att odla, och som de också är självförsörjande på. Han odlar rätt mycket.
– Jag har kvar potatis från förra året.
Trots att odlingsåret inte är slut än, har han redan börjat fundera på nästa års sådder. Men det är en typ av arbete som inte verkar stressa honom det minsta.
– Sedan jag flyttade ut på landet, upplever jag ett inre lugn som jag inte har känt innan.
Men han tycker inte bara om att ägna sig åt fysiskt arbete på sin lediga tid:
– Att sitta framför vedspisen och glo in i brasan är väldigt underskattat.
Magnus utbildade sig inte till sjuksköterska förrän han var i 40-årsåldern.
Magnus har haft flera närstående som jobbat inom vården, så det var en välbekant miljö för honom, men det skulle dröja ända tills han var nästan 40 år innan han själv började läsa till sjuksköterska.
– Det är aldrig för sent.
Innan han började plugga igen, jobbade han som sagt med lite av varje. Då var det mer kamratandan som gjorde att han tyckte att det var ett trevligt jobb.
– Men det var inte det jag ville, säger han.
Det här kortet är nyckeln till Magnus arbetsplats och datorn som han använder.