Redan som liten lärde sig Amadeus spela gitarr, ett instrument som följt med honom hela livet.
Trots ett par kalla dagar har solen lyckats leta sig fram på tisdagsmorgonen och ljuset värmer mot ansiktet när jag går upp mot lägenhetskomplexet i Gamleby. Längs ingången till vardagsrummet, och en bra bit runt taklisten i resten av lägenheten, hänger en klätterväxt med stora, gröna blad. På bokhyllan ligger flera böcker om sjukvård och på det lilla matbordet står fika framdukat.
Det är här Amadeus Mellblom bor under tiden han pluggar till undersköterska på Gamleby folkhögskola. Att det var just undersköterska han skulle välja att utbilda sig var för några år sedan nästan otänkbart, men för att förklara hur han hamnade här måste vi backa bandet till 2012. Det var nämligen då som en åtta år lång kamp mot borrelia började.
– Vi vet inte exakt när jag blev smittad. När jag var liten var jag scout och var mycket ute i naturen, så jag kan ha blivit biten då och sedan har det legat latent i kroppen. 2012 började jag känna att immunförsvaret inte orkade med, jag stod inte emot längre, säger Amadeus.
Efter det avlöste symptomen varandra. Smärta i olika delar av kroppen, halsfluss och feber. 2013 blev Amadeus förlamad i sitt högra ben, 2015 följde höger arm med och 2017 tungan, vilket gjorde att talförmågan också gick förlorad. I början av 2017 visade ett test att Amadeus hade borrelia, tillsammans med 13 andra infektioner och virus. Efter en behandling i Tyskland började han må bättre, smärtan minskade och efter en hel del rehab återfick han funktionen i både ansiktet, armen och benet.
De många åren av smärta, kraftig medicinering och hopplöshet är emellertid något som Amadeus alltid kommer bära med sig.
– Det går inte att beskriva hur ensam man är. Visst kan du få besök i någon timme här och där men sen går de och så är du ensam igen. Du är fast i din säng, går kanske till köket för att äta någonting och sedan tillbaka till sängen. Det var oerhört mörka år, säger Amadeus.
Hur orkar man ta sig igenom en sådan situation?
– Man genomlider det bara. På något sätt så har jag känt att det finns någonting som är grönare någonstans att det finns något hopp någonstans.
Efter att fysiskt och psykiskt långsamt börjat återhämta sig började Amadeus 2022 arbetsträna. Först provade han på livet som fastighetsskötare men insåg efter ett tag att det inte passade.
– Så jag pratade med min kurator och hon frågade "Men undersköterska då?". Men lägg av, tänkte jag. Det är ju typ världens trauma för mig att vara i vården, där ska jag inte jobba. "Ja, men det är väl ett perfekt exponeringsarbete, att få jobba på den sidan" sa hon då. Och jag tänkte, vad fan, jag har ingenting att förlora på att söka, berättar han.
Trots hård konkurrens fick Amadeus en plats på utbildningen och trots en förståelig avsmak för vården visade det sig snabbt att han skulle trivas bättre än förväntat.
Allt ifrån anatomi till hur man lägger förband och pratar med personer som är svårt sjuka tycker Amadeus gör utbildningen fantastiskt rolig och mångfacetterad. Att kunna hjälpa personer som är i liknande situationer som han själv befunnit sig i tycker han också känns viktigt.
– Det är väl det som är drivkraften i det. Att lära mig så mycket jag kan för att kunna bli en så bra undersköterska som möjligt, säger han.
Tiden Amadeus inte spenderade på Västerviks sjukhus i somras gick istället till att ta hand om olika grönsaksplantor på en kolonilott. Tomater fick han så mycket av att han var tvungen att ge bort mycket till vänner och bekanta.
Med den allt bättre fysiska och psykiska hälsan har även andra intressen kommit tillbaka. Amadeus berättar att han kommer från en musikalisk släkt, vilket påverkat honom under stora delar av livet. På väggen i sovrummet hänger en gitarr med nylonsträngar, ett instrument Amadeus lärde sig spela när han var tolv år.
– Jag gillar att lära mig nya instrument också, nu håller jag på att lära mig spela trumpet. Det är jättesvårt och låter fruktansvärt, det är tur att det bor många äldre i huset som inte hör så bra, säger Amadeus med ett skratt.
För pengarna han tjänade in under sommaren, när han jobbade på Västerviks sjukhus, har han börjat bygga ihop en liten musikstudio i lägenheten. Bland annat har en mikrofon till pianot och en dator nu kommit på plats.
– Det är så jag processar livet, genom att skapa musik. Både högt och lågt i livet kan jag skapa musik av, det är något som har kommit tillbaka efter sjukdomen. Jag har inte skrivit låtar innan men sen kom det bara, både musik och text. Det är också så att jag hör melodislingor i huvudet som jag från början inte kan förklara. Men sedan har jag kunnat koppla upp det till människor som jag träffar. Då kan jag tänka att "Åh det är du som har de här tonerna". Vissa personer ser färger och auror kring folk, jag hör musik.
För Amadeus är musiken ett sätt att processa livet. Både höga och låga punkter i livet kan han få ut något musikaliskt ur, berättar han.
Musik är inte det enda fritidsintresse som håller Amadeus sysselsatt när han inte är upptagen med plugg eller jobb. Under våren och sommaren har han även haft två kolonilotter och en balkong som fått stå värd för olika grönsaksodlingar. Vid ett tillfälle i somras berättar han att man knappt kunde se ut på balkongen på grund av alla tomatplantor.
Vad som väntar i framtiden är han inte helt säker på, men att på ett eller annat sätt jobba inom vården är ser han som troligt, frågan är bara inom vilket område.
– Jag är så kluven. Den palliativa delen, det här med att vårda någon i livets slutskede, är så viktigt. Samtidigt tycker jag om när det händer saker, som på akuten, i ambulansen eller på intensiven. Medan jag är så pass fit for fight så tror jag att jag ska satsa på det mest hektiska först, skaffa erfarenhet från det och sedan ta det till det palliativa. Men det beror på hur mycket jag orkar.