Vi har redan berättat om en av familjens planer. I sommar öppnar de kafé i Almvik, där det ska satsas på surdegssmörgåsar och hemmagjord glass, bland annat.
Men historien bakom satsningen är också intressant. Erik är från Stockholm från början, Sofie är uppväxt utanför Tuna. Paret träffades i Linköping under studietiden, och flyttade till Norrköping. För tre år sedan köpte de Fridslunds gård i närheten av Gagersrum.
Första året veckopendlade de, sedan två år tillbaka är de bofasta.
Längtan till landet har alltid funnits hos båda, det visade sig redan på första dejten. De letade efter en gård som låg i Östergötland eller nära Västervik.
– Vi tittade nog på ett 20-tal gårdar över stora delar av Sverige. Men många var för stora, och då också väldigt dyra. Andra låg konstigt till. Här ifrån tar det en kvart in till Västervik och det passar oss bra, berättar Erik.
Här bor de med två söner, två katter, mängder av höns och snart även får. Knut är är tre månader gammal och sover i babyskyddet. Hans bror Hugo är två och ett halvt år och leker kock i köket under intervjun.
– Han säger "kacka" istället för ägg. Det är för att han vet att det är hönsen som lägger dem, säger Sofie Askenberger och skrattar lite.
Det är en av anledningar till att familjen valt att bosätta sig på landet, för att komma närmare det man äter och att leva mer hållbart och naturnära.
– Jag vill att våra barn ska leva på det här sättet och förstå var maten kommer ifrån, säger Erik.
Meningen är att det snart ska finnas fler djur på gården, självförsörjning av kött från djuren och jakt är ett av målen. Det gäller även för grönt, över hela matsalsbordet står krukor med försådda växter.
– Målet är att bli så självförsörjande som det går, vilket så klart är svårare än det låter. Men det är ambitionen i alla fall, säger Erik.
För Sofie var det närheten till naturen som lockade, gården ligger ensligt med skogen nästan in på knuten. Erik är intresserad av odling och av att bygga. Utanför fönstret skymtar det intresset, grunden till ett stort växthus är påbörjad och på friland och i odlingslådor finns rabarber, äppelträd, päronträd, körsbär, ärtor, lök, potatis, kål, broccoli, sparris jordgubbar och björnbär, och mycket mer.
– Det vi har lärt oss hittills är att allting tar mycket längre tid än man tror, och kostar mer pengar. Men det är värt det, vi älskar det här, säger Sofie.
– Om det inte hade varit kul hade vi inte gjort det, fortsätter Erik.
Erik jobbar heltid som god man, Sofie är mammaledig men ska börja arbeta som grundskolelärare efter ledigheten.
– Vi har massor av planer och idéer. Vill du höra listan?, fråga Sofie.
Hon nämner bin, ett flyttbart hönshus, sommargris, ankor, en vedeldad pizzaugn, att bygga ut huset, att skaffa getter och kalkoner, att odla nötter, och en hel del mer. Och så kursverksamhet, någon gång i framtiden.
– Men det får bli när vi är tillräckligt duktiga själv, tillägger Erik.
Frågan "varför" återkommer flera gånger under vårt samtal.
– Jag har inte riktigt tänkt på det så mycket. En del handlar om en hållbar miljö och veta vad man stoppar i munnen, säger Sofie.
– Samtidigt är vi inga bakåtsträvare, vi älskar teknik. Vi vill använda vår jord på ett bra sätt, fyller Erik i.
Sofie igen:
– För ett par år sedan fanns det inget "liv" på den här platsen, vi har skapat det. Det känns också värdefullt.