Det Àr Erik och Sofie Askenberger som har tagit ett nytt kliv mot mÄlet att bli sÄ sjÀlvförsörjande som möjligt. Paret driver ocksÄ Almviks café, och planerna för den egna gÄrden gÄr tÀtt ihop med planerna för utveckling av kaféverksamheten. FÄren har de skaffat bÄde för att ha som landskapsvÄrdare och för att ha för köttets skull. Tanken Àr att familjen i framtiden ska vara helt sjÀlvförsörjande pÄ kött och delvis pÄ grönsaker, frukt och bÀr.
â Och överskottet gĂ„r till kafĂ©et, sĂ€ger Sofie.
NÀr man nÀrmar sig gÄrden brÀker fÄren, och skvallrar om att nÄgon kommer. De Àr lite försiktiga till en början, men mycket nyfikna och snart tuggas det pÄ bÄde kameravÀska och anteckningsblock. Lilla lammet Lisa, (som namnet till trots faktiskt Àr en bagge), kommer nyfiket fram, men mamma Àr lite mer försiktig och ser till att han inte gÄr för nÀra.
FrÄn början funderade Erik och Sofie pÄ getter, men efter att ha tÀnkt över det hela valde de fÄr
â Getter Ă€r lite mer rymningsbenĂ€gna. Och dessutom gillar jag inte produkter gjorda pĂ„ getost, sĂ€ger Sofie.
I november flyttade de nio fÄren, av raserna gotlandsfÄr och finullsfÄr in pÄ gÄrden.
â Sedan dess har vi inte tĂ€nkt pĂ„ getter en enda gĂ„ng, sĂ€ger Sofie.
â Det blev ett annat liv pĂ„ gĂ„rden nĂ€r vi fick fĂ„ren, sĂ€ger Erik.
BÄde Erik och Sofie och barnen Hugo, tre Är och Knut, ett Är, har redan hunnit fÀsta sig vid sina nya gÄrdskamrater. NÀr nÄgra av tackorna kommer fram för att hÀlsa fÄr de stora hÀrliga kramar av Hugo. Och Knut springer glatt efter nÄgra fÄr och skrattar lyckligt nÀr de stannar upp för att bli klappade.
Strax före pÄsk föddes ocksÄ gÄrdens första lamm. Först en bagge, som nu Àr en dryg vecka gammal, sedan tvÄ, en bagge och en tacka. SÄ smÄningom kommer baggarna att bli mat, nÄgot som kÀnns ovant för bÄde Erik och Sofie.
â Ingen av oss Ă€r uppvuxna pĂ„ gĂ„rd. Det hĂ€r Ă€r ett intresse och ett liv vi strĂ€var efter, sĂ€ger Erik.
Han och Sofie berÀttar att just slakten Àr nÄgot de funderat pÄ och diskuterat mycket kring.
â Men vi kĂ€nner som sĂ„, att klarar vi inte av att slakta djur som vi sjĂ€lva fött upp, som vi vet har haft det bra, dĂ„ ska vi inte Ă€ta kött. Det ju bara att skjuta över problemet pĂ„ nĂ„gon annan, sĂ€ger Sofie.
NĂ€sta steg kommer att bli kalkoner.
â De verkar vara trevliga djur och har ungefĂ€r samma rutiner och foder som hönorna, sĂ„ det blir inte sĂ„ mycket extrajobb. Och kalkonkött Ă€r gott, sĂ€ger Sofie.