Socialdemokraternas förstamajtåg blev nog ett av historiens kortaste. Regn och kyla skrämde bort massorna.
– Jag vet inte om det är det sämsta. Men vi har haft dålig uppslutning ibland, för ett 30-tal år sedan fick vi till och med ställa in, berättade Gunnar Jansson som höll reda på talare och underhållare i stadsparken.
De tre talarna Ali Fenikh SSU-ordförande i Vimmerby och vice i länet, riksdagsman Krister Örnfjäder och landstingsrådet Lena Segerberg uppehöll sig i huvudsak kring samma ämnen: solidaritet och jämlikhet.
– Jag känner en oro över att ojämlikheten ökar i landet, sa Ali Fenikh.
Örnfjäder gladde sig över att få tala på hemmaplan och lovade ett kortare tal än han planerat. Det löftet höll han.
– Jag är tacksam så länge ni stannar kvar i kylan.
Han berättade att det ofta ifrågasätts varför socialdemokrater, som har haft makt så länge, demonstrerar. Han förklarade hur han ser på saken:
– Jag demonstrerar inte emot. Jag demonstrerar FÖR – att bygga drömmar för framtiden.
Han tog upp flyktingproblemen runt om i världen och sa att han inte tycker det är konstigt att många söker sig hit för att försöka hitta sin försörjning. Det finns 50 miljoner människor på flykt undan krig, naturkatastrofer och förtryck i världen.
– Vi politiker måste rätta till felen så att orättvisorna minskar.
Han tog också upp budgetdramatiken i riksdagen under året och kommande duster innan han for vidare till Edsbruk för att tala.
Lena Segerberg drog också ner på sitt tal för att minska plågan för den huttrande publiken:
– Ett modernt, solidariskt och hållbart samhälle bygger på att vi alla sträcker ut handen till de som behöver hjälp. Nu har vi första gången på åtta år äntligen en budget med fokus på jämställdhet och jämlikhet.
När socialdemokraterna packat ihop och lämnat stadsparken var det dags för Socialisterna Välfärdspartiet att äntra den politiska scenen. Axel Gruvaeus från Linköping var förste talare inför 75 åhörare. Han talade om framtiden; om att ingjuta hopp och framtidstro.
– Det räcker inte med inflytande. Det krävs också makt för förändringar, var hans budskap.
Albin Jansson talade om hur arbete, tid och pengar hänger samman och styr våra liv. Och till slut Jonathan Hoffsten om vikten av att försvara välfärden och bekämpa nedskärningar i vård, skola och omsorg.