Elsebeth Gustafsson är ordförande i Västerviks demensförening och hon kom med i föreningen ett par år efter starten 1989. Det nationella förbundet kom till fem år innan det. Elsebeth Gustafsson är glad över uppslutningen under kvällen. Över 50 personer, hälften av alla medlemmar, kom för att umgås och för att fira jubileet i Rosavillas samlingslokal i Västervik.
– Det känns jätteroligt att så många vill vara med ikväll, säger hon när hon välkomnar gästerna.
Elsebeth Gustafsson berättar att huvudarbetet för föreningen är att lokalt informera och hjälpa till med stödåtgärder för de som drabbats av någon form av demenssjukdom, direkt eller indirekt. Man finns också till för de som arbetar inom demensvården.
Sjukdomarna är komplicerade och någon bot finns ännu inte. Ofta drabbar olika former av demenssjukdomar också de anhöriga hårt.
– Då är det viktigt att vara där och kunna stödja. Vi anordnar i dag bland annat demenscirklar där man kan prata med andra i samma situation, säger hon.
Margareta Andersson är också med i styrelsen för föreningen. Hon säger att det kan vara svårt att veta var man ska börja när någon insjuknar och att föreningen då kan fungera som guide till allt som måste göras.
– Det finns många praktiska saker man måste ordna med i en tid när man själv kanske inte mår så bra. Då kan det vara bra att ha någon att vända sig till, säger hon.
Elsebeth Gustafssons eget engagemang började i och med att hon arbetade med demenssjuka. Under de 25 åren som föreningen funnits har en del saker förändrats, menar hon.
– Jag tycker att det har blivit mer öppen diskussion om de här frågorna. Det har hänt mycket inom vården och den skamstämpel som förut fanns har försvunnit lite, säger hon.
Margareta Andersson säger att allt fler ber om hjälp tidigare. Båda hoppas på en lång fortsättning för föreningen.
Demensförbundet i Sverige är stort, 11 000 medlemmar är fördelade på 130 lokalföreningar. Det gör förbundet till en av de största anhörigföreningarna i landet.
Som första programpunkt stod en kort föreläsning av Åsa Johansson Rehn, demenssjuksköterska. Hon pratade om svårigheter med att utreda sjukdomarna och varför man behövde utreda samtliga fall. Sedan bjöds det på smörgåstårta och de församlade bjöds också på underhållning. Det blev också musik när "Gubbgänget" spelade populärt och dansvänligt från förr.