Rolle Kiskeri fyller 50 den 31 januari men har ingen åldersnoja.
– Jag känner mig snarare yngre än någonsin, säger han.
Vi träffar honom i simhallen, där han arbetar som badmästare sedan många år. Många Västerviksbor känner igen honom därifrån, och skulle de inte göra det så kan de mycket väl ha stött på honom på hockeyn, på speedwayen, på något nöjesevenemang eller på någon krog i norra Kalmar län. Rolle jobbar nämligen även som ordningsvakt.
– En del brukar säga att jag är Västerviks mest kända icke-kändis, säger Rolle och skrattar till där han rör sig mellan bassängerna.
Många Västerviksbor har förmodligen träffat på Rolle Kiskeri i ishallen, eller på speedwayen, där han jobbat mycket med säkerhet. Bilden är från en match till stöd för Ukraina, strax efter att kriget där brutit ut.
Han slänger några ord med stammisar som passerar på väg in till bastun, han hjälper en mamma att ordna fram armpuffar till hennes barn, han ger ett ungdomsgäng vänskapliga förmaningar om att inte leka för vilt i bassängen.
– Det är en fördel att barnen känner mig så väl. Då lyssnar de bättre, säger han och berättar att de flesta barn och ungdomar vid något tillfälle har haft med Rolle att göra.
– Jag har ju haft de flesta på skolsim, och innan dess har jag förmodligen träffat dem och deras föräldrar i simhallen. När de blir äldre stöter jag kanske på dem där jag jobbar som ordningsvakt – i ishallen, på gymnasiet, på fester, på krogen.
Västerviks mest kända icke-kändis? Ja, så är det många som beskriver Rolle Kiskeri.
De flesta barn och ungdomar har någon gång haft med Rolle Kiskeri att göra, och de flesta har också fått någon form av simundervisning av honom.
Rolle har bott i Västervik i hela sitt vuxna liv. Men han växte upp i Malmö och Gävle. I Gävle var han en duktig friidrottstalang inom hoppgrenarna, och när det var dags att söka gymnasiet hade han tänkt sig friidrottsgymnasiet i Falun.
Men ödet ville annorlunda. Rolles föräldrar hade fått jobb i Västervik och Rolle klarade inte intagningskravet till friidrottsgymnasiet, som det året mest sökte kortdistansare.
– Så jag flyttade med föräldrarna, men började läsa på gymnasiet i Linköping, och fortsatte att tävla i friidrott där, berättar han.
Utbildningen till kock, servitör och bartender fick han nytta av på olika restauranger och barer i Västervik, ännu mer sedan idrottskarriären tagit slut efter en elak lunginflammation. Rolle gick över till styrketräning och tyngdlyftning och har kört stenhårt på det fram till alldeles nyligen. Nu räcker inte tiden till. I stället är det barnen och stöttningen i deras idrotter som ligger i fokus.
Även restaurangkarriären lades efter en tid på hyllan. Rolle ådrog sig en knäskada i samband med innebandyn och den ledde till en sepsisinfektion som innebar en lång sjukhusvistelse, många operationer och en lång kamp för att komma tillbaka.
Men Rolle hade inga planer på att lägga av med idrottandet.
– Jag är rätt envis av mig, säger han om den träning som till slut resulterade i att han klarade nästan 300 kilo i knäböj.
– 298,5 kilo, om man ska vara exakt.
Att aldrig släppa blicken från de badande är en viktig del i arbetet som badmästare. Från disken vid stora bassängen har Rolle Kiskeri överblick även via skärmar.
Efter restaurangtiden jobbade Rolle under några år som resemontör.
– Jag åkte runt i landet och monterade vägräcken. Det var massor av jobb och långa dagar, men gav bra pengar – och så kunde jag festa på helgerna. Perfekt för en kille i 20-årsåldern.
I samma veva blev Rolle pappa för första gången. Kanske lite för tidigt, kan han tycka i efterhand, och relationen pallade inte trycket som föräldraskapet innebär. Men att vara pappa var ändå något som Rolle uppskattade. Han träffade sin son Linus, som bodde i Påskallavik, regelbundet. Så småningom bildade Rolle också en egen familj i Västervik.
Men så kom det där samtalet, två dagar före julafton 2012, som satte livet på paus.
– Linus skulle ha varit hos mig, men vi bytte så att han i stället skulle komma till mig på nyår. Den här dagen hade han och hans kompisar bestämt sig att åka snowracer efter en bil, säger Rolle och hans blick blir plågad.
Olyckan var ett faktum, Rolle fick poliseskort först till Oskarshamn för att sedan köras till sjukhuset i Kalmar. Men inget fanns att göra för Linus, som dog, 16 år gammal.
Tiden som följde blev förstås en dyster del av Rolles liv. Samtidigt hade han sin familj i Västervik, som han behövde finnas för. En tvåårig dotter och en nyfödd son.
– Det var nog tur att jag hade dem att luta mig tillbaka mot och finnas för. Det var bara att bita ihop och köra på. Min dotter förväntade sig att tomten skulle komma på julafton, så två dagar efter olyckan var jag tomte därhemma. Och på juldagen jobbade jag som ordningsvakt på hotell Dacke i Virserum. För mig var det nog mitt sätt att bearbeta händelsen, att jag fortsatte jobba som vanligt. Jag hade nog inte klarat att fungera annars, säger Rolle.
Har händelsen påverkat din oro för dina andra barn?
Rolle funderar. Och dröjer med svaret.
– Jag är väl kanske lite mer försiktig om barnen vill hitta på saker och så. Men jag skulle inte säga att jag är hönsig, slår han fast.
I sitt jobb som badmästare har Rolle Kiskeri koll på det mesta och många Västerviksbor känner igen honom från simhallen.
Barnen, ja. De har sina aktiviteter som Rolle försöker vara engagerad i. 14-åriga dottern Majken är en framgångsrik bandymålvakt och 12-årige sonen Cesar spelar hockey i VIK, där Rolle tillsammans med en annan pappa är lagledare.
Det, ihop med de båda jobben som badmästare och ordningsvakt, gör att det inte blir så mycket tid till egna aktiviteter.
– Men jag älskar att vara ute i naturen. Vi är ofta ute på helgerna, hela familjen, går vandringsleder och plockar svamp. Sen fiskar jag mycket ihop med grabben. Det är vår grej.
Familjen tycker också om utlandsresor, och försöker göra minst en större resa varje år.
– Det är ditt alla mina besparingar går, skrattar Rolle och berättar vidare:
– Vi brukar åka till Ungern varje år. Mina föräldrar är båda ungrare så jag pratar flytande ungerska. Förr flög vi men de senaste åren har vi semestrat med husbil och även besökt länder som Kroatien och Tyskland på vägen.
Han berättar också att familjen är soldyrkare och gärna åker någonstans där de kan få utlopp för det behovet.
– Vi brukar försöka komma iväg lite själva ibland också, sambon och jag. Senast var vi på Kap Verde, säger han.
De många resorna kostar förstås pengar, och det är en av anledningarna till att Rolle inte lägger ner sitt extrajobb som vakt. Men inte bara det.
– Jag hade egentligen en tanke att sluta som ordningsvakt vid 50. Jag ville inte bli den där trötta gamla ordningsvakten som stod i ett hörn. Men det känns det inte som om jag kommer att bli än på ett tag. Jag har fortfarande kul på jobbet och känner mig inte alls gammal.
Hur ska du fira 50-årsdagen?
– Jag får nog fira med att laga bilen i stället för att resa. Så det blir ett firande med familjen. Men i sommar kanske det blir någon större fest.