På Johannesgården i Västervik ordnar Rädda Barnen öppen förskola för flyktingbarn, ett par timmar varje måndag.
Alltihop började för tre år sedan och de flyktingar som då befann sig på Lysingsbadet. Röda Korset ordnade med möten för flyktingarna, med svenskundervisning och information om det svenska samhället. Till exempel om hur man gör för att komma till doktorn.
Ragnhild Balhuizen läste om det i tidningen och ville hjälpa till:
– Jag inriktade mig på barnen och ordande en lekhörna i den lokalen vi hade tillgång till där. Men det var trångt och fungerade inte så bra. Före jul fick vi låna lokal på Johannesgården och det är jättebra. Det är så roligt med barn omkring sig.
Leksakerna kommer både från Johannesgården, Kvännarens förskola och andra givare.
De är totalt 16 frivilliga från Rädda Barnen och Röda Korset som driver verksamheten för flyktingarna. Rädda Barnen står för den öppna förskolan. De andra som är här den här dagen är Eva Lindbom, Birgitta Sjöstrand, Gunilla Nilsson och Inga-Lena Josefsson.
– Föräldrarna kan lämna sina barn hos oss när de är på svenskundervisning och information. Behöver vi få tag i dem är det bara att hämta dem i rummet intill.
Några mammor är med barnen i lekrummet.
Eva Lindbom blev pensionär för några år sedan, efter att ha arbetat som förskollärare på Snövit:
– Jag står på barnens sida. Det var så självklart för mig att engagera mig i detta.
För Ragnhild Balhuizen har kontakten med flyktingarna blivit viktig:
– Varje säsong kommer nya flyktingar. En del av dem som kommit tidigare har stannat kvar och några umgås jag med fortfarande. I början använde vi engelska, nu pratar vi svenska.
Misad Choder visar oss en bild i sin mobil. Bilden är på hennes dotter, en ledsen flicka i den svenska snön ute på Lysingsbadet i helgen.
Misad berättar att dottern är ledsen för att hon tänker på de barn bland släkt och vänner som nu fryser hemma i Syrien.
– Barn dör i kylan i Syrien nu. Det är kallt där och ingenting fungerar, ingen el , inget vatten.
Hennes bror med fru och barn är kvar hemma i Damaskus, liksom deras föräldrar. Själv har hon kommit hit med man och barn via Turkiet och Italien. Sedan i september bor de på flyktingförläggningen på Lysingsbadet.
Misad vill att hennes bror ska komma till Sverige så att de kan återförenas, men han kanske försöker ta sig till Kanada i stället för att situationen är bättre där.
– För flyktingar är det också bättre i Tyskland, där behöver man inte vänta så länge på besked.
Efter ett halvår i Sverige vet hon ännu inte om familjen får stanna eller inte.
Vi talas vid delvis med hjälp av Husam Hammoud, som själv är flykting från Syrien men arbetar ideellt som tolk inom Röda Korsets verksamhet. Han talar engelska. I Syrien har han kvar sin fru och två barn i skolåldern. De talas vid i telefon varje dag om det går.
– Nu har jag inte kunnat prata med henne på tre dagar. Eftersom det inte finns någon el kan hon inte ladda telefonen. Situationen är väldigt svår där, just nu vet jag inte hur de har det.
I Syrien arbetade han på ett stort IT-företag och sålde datorer. Han kommer från Aleppo i norra Syrien, där hans familj bor hos hans föräldrar. Han hoppas på att de också ska kunna komma till Sverige.
Röda Korsets verksamhet vänder sig till de vuxna. Allt sker som ideellt arbete. Pensionerade läkaren Staffan Bergman och hans fru Lena, som är psykolog, erbjuder sin hjälp. Pensionerade lärare undervisar i svenska.
– Det är ingen avancerad nivå utan enkel, lite ord och meningar de kan ha nytta av, berättar Kent Hedman, en av många med ett djupt engagemang för flyktingarna.
Pensionerade färghandlarn Gunnar Åkerlund ordnar varje gång med fika till alla, vilket är 90-100 personer.
– Jag vill göra det lite lättare för dem, så gott jag kan. Den integrationspolitik vi har i Sverige är förfärligt dålig.