Inga Johansson var 14 år och hennes syster Britt Rydh var tolv när de hörde på radion att deras pappa var död. Pappan, Per Thelner, var pilot i det svenska Flygvapnet. Den 18 november 1947 var han och 24 andra personer, både flygofficerare och flygtekniker, på väg hem från Etiopien dit de hade levererat Saab B17-flygplan. Inga och Britts föräldrar var skilda sen ett antal år tillbaka och pappan bodde vid den här tiden i Karlsborg med sin nya fru och hennes son. Sommaren samma år bodde systrarna hos sin pappa i två månader och de minns att pappans fru var orolig över att han skulle åka iväg.
– Men pappa var optimistisk och sa att det var väldigt ovanligt att flygplan störtade. Och om de nu skulle störta så fick de väl skicka hem honom i träkavaj, berättar Inga.
Det var Carl Gustaf von Rosen som rekryterade de svenska piloterna för att flyga ner med bombplanen till Etiopien. Inga berättar att von Rosen sagt att de skulle flyga direkt till Rom på vägen hem till Sverige, men att planets pilot gärna ville se Vesuvius.
– Hade han bara åkt direkt till Rom så hade olyckan aldrig hänt, säger Inga.
Planet flög in i berget Monte Carro utanför Scala i Italien och Per Thelner var en av dem som dog direkt. När Inga och Britt hörde om olyckan på radion den 19 november blev de chockade.
– Jag tänkte att det inte var sant. Min trygghet försvann då. Jag kände mig ensam och övergiven, säger Inga.
Inga kontaktade Flygvapnet och presenterade sig. De visste inte att Per Thelner hade två döttrar, i och med att han var omgift. Från Flygvapnet har hon fått dokument, bilder och kartor från resan till Etiopien. Allt har Inga satt in i album och pärmar, märkta med innehåll och datum.
– Det finns ingen som är mer organiserad än Inga, säger Britt.
De bläddrar i albumen och Inga visar vykort som deras pappa skickade hem till döttrarna från sina resor. Inga bläddrar fram till en bild på en sten med inristade namn. Det är en minnessten som rests på olycksplatsen. Stenen uppfördes 1997 och när Inga fick veta det kände hon att hon ville resa dit.
– Jag längtade efter att få se den där stenen. 2004 åkte jag dit för första gången med mina två barnbarn och sedan var vi där igen 2007.
Att växa upp utan pappa har påverkat systrarna. Hemma pratade de inte om pappan, deras mamma ville inte det och det innebar att de inte hade någon vuxen att få stöd av när de var ledsna. Inga levde ganska länge i förnekelse och trodde att pappan på något sätt hade klarat sig och skulle komma hem igen. Britt säger att föräldrarnas separation när hon var fem år på sätt och vis var en ännu större sorg, eftersom han valde att lämna dem.
– Jag var hos pappa i Karlsborg två somrar och vi höll kontakten genom att skriva brev.
I torsdags kväll sändes en dokumentär om flygolyckan på SVT och Inga tycker att programmet var bra.
– Det var mycket historia. Det vart fint.