Från och med torsdagen den 10 september måste alla busschaufförer i Sverige skaffat ett yrkeskompetensbevis. Utbildningen för att erhålla beviset är inte gratis och därför får de fem vännerna Sven-Åke Jonsson, Göran Hermansson, Thomas Fahlström, Nils-Åke Nilsson och Ante Fransson avsluta sina karriärer. Flera av dem har redan gått i pension men ändå fortsatt att köra bussar för Söne Buss.
– Vi kom till lokalerna här på Lunnargatan 1974, då var det kommunens bussbolag Kraftbuss och det var ordning och reda. Det kändes som ett familjeföretag. Vi var färre på den tiden, omkring 30 anställda, minns Göran Hermansson som kört buss i Västervikstrakten i 45 år.
Under åren som gått har bussbolaget bytt ägare flera gånger. Kraftbuss blev med tiden Swebuss och 2001 köpte Linjebuss upp verksamheten. Bolaget bytte sedan namn två gånger under åren till nästa upphandling och sedan 2008 är det Söne Buss som huserat i lokalerna.
– Vi har fått byta uniformer vid varje ägarbyte. Kläderna blir ju blankslitna efter några år så det har ju passat bra att det blivit nya ägare ibland, säger Sven-Åke Jonsson, dryga 36 år bakom bussratten, och skrattar.
Thomas Fahlström, 63 år, började köra buss som 23-åring och minns att, det innan länstrafiken satte igång 1981, var ganska förspänt att vara busschaufför i Västervik.
– Vi jobbade ett pass på morgonen och sedan träffades vi alla under ett par timmar här på Lunnargatan. Sedan körde vi ytterligare ett par timmar. Det är annorlunda nu.
Han tycker att åren som busschaufför varit bra men om det är något som varit dåligt är det de delade turer som varit en verklighet för hela gänget.
– Det har tyvärr blivit fler delade turer med åren. Man börjar med att köra några timmar på morgonen och sedan får man vara ledig ett antal timmar mitt på dagen för att sedan köra igen. Det blir långa dagar, säger han.
Även Ante Fransson har kört omkring 40 år. Han minns inte riktigt när han började men med hjälp av de övrigas minnen var det troligtvis 1974. Han tror att ledarskapet på Lunnargatan har varit en bidragande orsak till att de fem arbetskamraterna stannat så länge på en och samma plats.
– Cheferna har varit väldigt bra här under alla år, det tycker vi nog alla. Sedan är det nog en förutsättning att vi gillar att köra också, säger han.
Längst av alla har Nils-Åke Nilsson arbetat som busschaufför. I mitten av juli 1970 rattade han sin första tur och så har det fortsatt sedan dess. Under de dryga 45 år som gått har han främst kört inom kommunens gränser men han minns att han på Kraftbuss tid även fick köra abonnerade bussturer till olika platser i landet. Han tror att han kommer att sakna det sociala med att vara busschaufför.
– Det har varit en otrolig sammanhållning under åren. Jag kommer att sakna alla arbetskamrater som man träffar här på Lunnargatan men även många passagerare, säger han.
Hela gruppen håller med och tror att det kommer att bli en stor omställning att inte få träffa sina kollegor och de passagerare som de lärt känna under åren.
– Det är många man sett växa upp och bli vuxna. När de som man än gång kört omkring när de varit barn kommer med egna barnvagnar då känner man sig gammal, säger Göran Hermansson.
Onsdag den 9 september är sista dagen gruppen har rätt att köra bussar i persontrafik.