I förra veckan berättade VT om landstinget och kommunens attityd till elöverkänslighet. Sjukdomen är omstridd. Än så länge finns inga vetenskapliga bevis för att den verkligen existerar, och det finns läkare som är kritiska till att myndigheter agerar som om elöverkänslighet är en etablerad diagnos.
Vi berättade om att kommunen i våras arrangerade en informationsdag om elöverkänslighet, samtliga talare vid informationsdagen bokades in på tips från Elöverkänsligas Förening. En av dem var läkaren Ulrika Åberg.
Åberg är omstridd. Hon är en läkare som valt att acceptera elöverkänslighet som diagnos.
När VT var i kontakt med en lokal företrädare för Elöverkänsligas Förening beskrev hon Åberg som en läkare som gjort mycket för att hjälpa människor som lider av elöverkänslighet. Hennes sätt att arbeta har dock en baksida. Tre gånger under 90-talet varnades hon av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Inför temadagen fick Västerviks kommun ett brev med anonym avsändare. Brevet innehöll en tidningsartikel från Göteborgs-Posten från 2012. Artikeln är en intervju med Ulrika Åberg, som berättar hur hon skrivit intyg åt människor som lider av elöverkänslighet. Det framkommer att hon i väldigt stor utsträckning väljer att lita på sina patienters berättelser, och i vissa fall föreskriver hon behandlingsmetoder som det inte finns vetenskapligt stöd för:
– Jag hinner inte forska själv för att bevisa allt. Det är ett testande hela tiden, lite "trial and error", sade hon till reportern Daniel Olsson.
I artikeln gås även varningarna från 90-talet igenom. I ett fall diagnostiserades ett barn som led av en hudsjukdom, utifrån ett samtal med barnets mamma.
Hur agerade kommunen på den information man fick?
– Vi bad om synpunkter på artikeln från elöverkänsliga och artikeln föranledde ingen förändring av programmet, svarar Bruno Nilsson, chef på Samhällsbyggnadsenheten.
Enligt honom svarade man från de Elöverkänsligas förening att brevet var ett försök att svartmåla föreläsaren.
Fanns det någon diskussion om andra föreläsare – till exempel från Strålsäkerhetsmyndigheten?
– Vi letade efter någon kommun som ligger i framkant i sitt arbete med de här frågorna. De kommuner som vi var i kontakt med hade dock inte möjlighet att delta, svarar Bruno Nilsson.
Han säger att man inför temadagen inte såg elöverkänslighet som något kontroversiellt:
– Frågan om det är en medicinsk diagnos är en sak. Däremot är det nog ingen som betvivlar att de här människorna mår dåligt när de vistas i vissa miljöer.
När VT gör en kontroll hos inspektionen för vård och omsorg visar det sig att Ulrika Åberg kritiserats ytterligare en gång. 2012 fick hon kritik för att ha utfärdat ett intyg om att ett barn led av elöverkänslighet. I journalerna fanns inget som tydde på att hon gjort någon medicinsk undersökning av barnet, istället byggde diagnosen även här på uppgifter från mamman.
Intyget användes när föräldrarna ville att barnet skulle slippa skolgång.
Ulrika Åberg medverkade kostnadsfritt vid föreläsningen. Det gjorde även den kvinna som berättade om hur det är att leva med elöverkänslighet. Ingenjören Clas Tegerfeldt fick 4 766 kronor för sin medverkan, inklusive omkostnader. VT har utan framgång sökt Ulrika Åberg för en kommentar.