Att så många funderar på att sluta har med lönsamhet att göra, visar undersökningen från Musikcentrum Riks. I den har man frågat nära 1 000 musiker om deras situation under krisen.
De allra flesta professionella musiker är nämligen frilansande egenföretagare, och har haft en kämpig vår under coronapandemin.
För större folksamlingar har varit förbjudna och konserter i mängd har ställts in.
Några tankar på att lägga av har han inte haft, Johan Hedin. Namnet bör klinga bekant i folkmusiktoner. Han bor i Vråka, är folkmusiker och blev 1992 riksspelman. Hans huvudinstrument är nyckelharpa.
Han är också en av 170 musiker som har en grundinkomst genom Musikalliansen, där han är anställd sedan några år tillbaka. Men det är en garantilön, resten tjänar han på bland annat konserter. De många inställda konserterna har påverkat honom på andra sätt än bara ekonomiska.
– I princip alla spelningar försvann. Fram till mitten av mars var det en bra vår, sedan förändrades allt. Jag skulle ha spelat i fem olika länder.
– Det varit ganska tomt. Men jag har gjort ett par webbkonserter, en från Lund och en från Stockholm.
Han berättar om kollegor, som inte har fast inkomst, som verkligen behöver kämpa.
– I folkmusikgenren är nästan alla frilans, det finns inga stora orkestrar att vara anställd av. Många musiker får söka krisstöd.
Undersökningen visar att 51 procent gjort det.
Den första tanken för Johan Hedin var att uppehållet i det flitiga turnerandet skulle föda kreativitet och ge tid till att öva och skriva musik. Men så blev det inte, tvärtom.
– På ett sätt är den här stiltjen pacificerande. Som musiker vill man möta publiken, spela för publiken och se deras reaktioner på det man spelar. Att man reser mycket håller allt igång, även kreativiteten. Det börjar bli lite långsamt och tråkigt.
Han är kritisk till att kulturen fått så hårda restriktioner, när andra arrangemang kunnat fortgå, i alla fall nästan som normalt.
– 50-personergränsen har slagit snett och hårt. Ett exempel är när jag spelade på Rotundan i Halmstad, ett utomhuskafé. Där fick 50 personer vara på konserten.
– Dagen efter hade man en ölfestival. Då fanns det ingen sån gräns längre, bara avståndsgränsen.
Nu funderar han på hur man ska skapa konserter.
– På vilket sätt kan man genomföra spelningar ändå? Det har jag funderat mycket på.