Ahti Koskinen, Hans Lundkvist och Jouko Vanhala framför det som är kvar av cellulosafabriken i Edsbruk.
Vi träffas i Hans Lundkvists kök hemma i Edsbruk, orten där han föddes som ett av nio syskon och där han fortfarande bor kvar. Runt köksbordet sitter den finske journalisten och författaren Ahti Koskinen, hans kompis Jouko Vanhala och Anne-Marie Sjöblom från hembygdsföreningen. Det är hon som har fört dem samman.
Ahti håller nämligen på med en bok om bruksintendenten Väinö Aleksanteri Kotilainen, som med tiden blev en stor industriman i Finland. Under flera år på 40-talet bodde han i Sverige, bland annat i Edsbruk, dit han kom i början av år 1946.
På hösten samma år, började den då 15-årige Hans Lundkvist på Eds Cellulosa AB, som hade fabrik i Edsbruk. Femtio öre i timmen var hans första lön.
Bruksintendent Kotilainen, som stannade ungefär tre år i Edsbruk, var en bra chef, tyckte Hans.
– Han var trevlig och rättvis. Jag tyckte om honom i alla fall.
Däremot brydde sig Hans aldrig om att titulera sin chef på något speciellt vis, trots att det här var långt innan du-reformen.
Vad sa du då, om du ropade på honom?
– Hördu du, sa man bara, svarar Hans.
Fackföreningen var stark. Det var avdelning 123 av fackförbundet Pappers, som drev igenom förmåner för sina medlemmar på fabriken.
– Två par skor om året fick vi, och ett par stövlar. Det var facket som ordnade med det, men fabriken betalade, säger Hans.
Nu är han inte med i facket längre, men han var kvar länge efter sin pensionering. Totalt 75 år som fackmedlem blev det.
Egentligen hade han tänkt jobba på fabriken i 50 år, men så blev det inte, eftersom den han läggas ner innan dess.
Hur länge var du kvar då?
– Jag jobbade där i 46 år och två månader, säger Hans.
Här bodde bruksintendenten Kotilainen under åren i Edsbruk.
När han berättar om hur livet kunde te sig på en fabrik förr i tiden, inser man hur mycket som har hänt. Inte minst när det gäller synen på arbetsmiljö.
Vid ett tillfälle skulle han öppna ett fönster, då olyckan var framme. Han föll sex meter ner, slog i betonggolvet och blev medvetslös. Men när han piggnat till, gick han direkt iväg och började jobba igen.
– Det var inte tal om att gå till läkaren, minns han.
Samtalet runt köksbordet i Edsbruk är en av flera pusselbitar i det som så småningom ska bli en bok om industrimannen Kotilainen. I dag är det inte så många kvar i livet, som har träffat denne man. Därför ville Ahti Koskinen gärna intervjua Hans Lundkvist i Edsbruk.