Västervik sommaren 1935. Elvis Presley var bara halvåret gammal och Alice Babs bodde på Östra Kyrkogatan 9. Riksdagen bestämde att folkpensionen minst skulle vara 320 kronor om året. En liter mjölk kostade 25 öre. Ett kilo salt sill 75 öre och ett kilo kaffe 2,50 kr. Tutta Rolf var populär med låten ”Kärlekens låga”.
Men det viktigaste sommaren 1935 hände söndag den 2 juni i Rosavilla, i det stora huset på Allén 9.
Jan Johansson kom till världen.
Rolf Jan Axel Johansson, Axel och Hilma Johanssons andra barn, föddes och storasyster Evy tittade storögt på det lilla knytet med de blonda fjunen och de blå ögonen.
Han var knappt fyra år fyllda när andra världskriget bröt ut, och många gånger har han berättat om mörkläggningen och ransoneringskorten.
Mest har han berättat om vad som hände ett stenkast från Allén 9, på Augustenburg. Unge Janne var tidigt intresserad av trolleri, och lyckades med list och iver smita in på bakgården när legendariske trollkarlen Ariman anlände. Det var något med den där grabben, tyckte Ariman, och Janne fick hysa in Den Store Trollkarlens kaniner i Allén 9 under sitt gästspel.
Mötet med Ariman kom att prägla hans liv. Trolleriet definierade honom; det mystiska, fingerfärdigheten, applåden från en häpen publik, humorn och det som kallas att ha en räv bakom örat.
Jag vet.
Han var min älskade far.
Så många historier han berättat och skrönor han dragit om sitt liv. Som när han lärde sig spela basmunspel och bildade Harmonica Trouble. Eller när han rymde från storaystern och hennes man, där han bodde sedan han blivit föräldralös när han var blott 13 år, och mönstrade på en gammal skuta.
Han var sjöman i några år, såg världen, och det som hände i det stora hamnstäderna, i underbart ungdomligt oförstånd, är härliga skrönor. Likaså att han var en tuffing med brylcreme i håret, skinnjacka och en dröm att äga en Royal Enfield-motorcykel.
Men det är preskriberat nu.
Grabben, som en gång var springsjas på Saluhallen, arbetade på Electrolux i nästan 40 år och fick guldklocka.
Han blev kär i en dalkulla som var hemsyster i Norrköping 1964, och året efter gifte de sig. Ja, ni vet vem Berith är: ängeln på cykeln som for runt och hjälpte folk i hemmen. Älskad som få i Västervik.
Tre barn blev det: först jag, sedan Monica och Maria.
En stor, märkvärdig och i sanning en beundransvärd livsgärning blev det.
Han var Janne Trollkarl med hela Västervik och expert på att trolla inför barn. Kanske för att han var en liten buspojke, hur gammal han än var. Alltid en vits på lager. Alltid nära till skrattet. Också när han spelade hem SM-tecken och ett nordiskt mästerskap i boccia.
Han höll låg profil på slutet, men ibland fick han de andra på Tjustgården att skratta åt hans skämt.
Nu är det slut.
Det river i bröstet på mig.
Bara några timmar efter att han gått bort mullrade det rejält i skyn.
Det var inte åska, som meteorologerna sade.
Det var pappa som körde in i himlen på en Royal Enfield med trollstaven i ena handen och munspelet i innerfickan.