I ett sammanträdesrum högst upp i Mejeriet sitter de. Runt 15 personer. Där finns tre välbekanta ansikten från den etablerade politiken – Dan Nilsson, Christine Rampeltin-Molin och Anna Bodjo, fritidsledaren Marcus Harrysson men viktigast av allt: resten är ungdomar i åldrarna från 13 till 20 år. Ungdomsrådet har sitt tredje möte.
Fortfarande söker rådet sina arbetsformer. Sedan tidigare möten finns en ordförande och en vice ordförande, Robert Preusse och Kristijan Österlöf. I och med det det tredje mötet har rådet även fått en sekreterare Moa Johansson. Med sina 19 år hör hon till de äldre i församlingen. För närvarande pluggar hon på högskola på en annan ort, men ville ändå engagera sig i ungdomsrådet.
– Jag gick genom högstadiet och gymnasiet utan att jag tyckte att det fanns någon "connection" mellan ungdomarna och de som styrde i Västerviks kommun. Eftersom jag räknar med att flytta tillbaka till Västervik när jag pluggat färdigt ville jag engagera mig i ungdomsrådet.
Det är nästan två år sedan skolpolitikern Christine Rampelin-Molin förde fram idén om ett ungdomsråd. Idén kom upp efter att en stor enkät som gjordes bland ungdomar i Kalmar län visat att många ungdomar tyckte att deras möjligheter till inflytande var små.
Förebilden till rådet är hämtad från pensionärsrådet och rådet för funktionshinderfrågor. Det är instanser som kommunens nämnder och bolag kan vända sig till för att få råd och åsikter i olika frågor.
– Det är även vanligt att rådets medlemmar tar upp frågor som de tycker är aktuella, säger Christine Rampeltin-Molin.
Hon tänker sig att ungdomsrådet inte bara kommer att ta upp typiska ungdomsfrågor, utan alla tänkbara frågor där ungdomar kan beröras.
– Det kan till exempel vara att tycka till om en detaljplan för ett område i kommunen.
Redan nu har ett förslag kommit från rådet. Det gäller stadsparken i Västervik.
– Vi tycker att den är sliten och mörk. Det behövs bättre belysning, särskilt om den ska användas året om, säger Katja Strandberg, en av medlemmarna i rådet.
En fråga som man brottades med länge var vilka som skulle sitta i ungdomsrådet, och hur man skulle söka ungdomar. Resultatet blev att man sökte brett, man utnyttjade både skolor, föreningsliv och fritidsgårdarna för att efterlysa intresserade. Till de första träffarna har alla ungdomar varit välkomna. Det viktigaste har varit att visa intresse.