Med sig har han också barnen Malin och Martin Rendahl, även de trumpetare – förstås.
– De har varit med ett tiotal år också. Kul att de vill vara med. Vi spelar tvåstämmigt till psalmsången, säger han.
Har de ärvt intresset?
– Ja, eller om de blivit påtvingade, haha. Men det tycker att det är kul. Vi är med i Överums musikkår också, jag har varit med där i 43 år.
Vad är det som gör adventsmusiken speciell?
– De är levande ljus i kyrkorna, mörkt ute, det lyser upp. Texterna handlar om ankomst, det förhöjer stämningen.
Favoritpsalm?
– Just nu är det nog Bereden väg, psalm 103. Den klingar fint harmonimässigt.
Du började spela 1980 i kyrkan. Hur har uppdraget förändrats?
– Tyvärr är det mindre åhörare nu. Då var det – om inte fullsatt – så bra mycket folk. Men vi får väl hoppas att folk kommer tillbaka nu efter pandemiuppehållet.
Trumpet kräver en del av sin utövare, fysiskt. Hur håller du dig i form?
– Jag försöker spela lite varje dag. I musikkåren övar vi varannan tisdag. Det är som med kroppen, man behöver hålla igång. Har du inte tränat bra, så orkar du inte ett helt program.
Varför blev det trumpet från första början?
– Jag vet faktiskt inte. Har ingen i släkten innan mig, men mycket sång och musik på min farfars sida.
Även brodern Mattias, i Västervik, spelar trumpet.
Vad händer mer i Dalhems kyrka på söndag?
– Det blir en vanlig första adventsgudstjänst kl 18, även en kör medverkar.