Det var många västervikare som nyfiket följde arbetet när stugan lyftes upp på ett släp och försvann sakta söderut. Under det år som gått har inget hänt. Ansvariga funderar fortfarande på vad stugan ska placeras. Ett medborgarförslag vill placera den vid Gränsö kanal där den åter skulle kunna betraktas som en brovaktarstuga.
– Det finns inget bestämt om någon placering, säger Bruno Nilsson på samhällsbyggnadsenheten.
På museet är Olof Nimhed måttligt intresserad av att få upp stugan till Kulbacken, till exempel. Den har inte högsta prioritet, om vi uttrycker oss försiktigt. Det skulle kosta en väldig massa pengar att flytta dit den. De pengarna har inte museet. Stugans kulturhistoriska värde är dessutom starkt knutet till platsen där den stod för bara ett litet tag sedan. Den är det sista, mer påtagliga, minnet av varvsnäringen som en gång bedrevs på Slottsholmen. Om den ska placeras någonstans ska det vara där – i närheten av ruinen, anser experterna som gjorde en utredning om Slottsholmen 2010.
När byggnaden är uppförd kan inte med säkerhet slås fast. Den kan vara en av byggnaderna som finns inritad på en karta från 1781. En bild från 1870-talet visar att stugan i alla fall låg på platsen innan Slottsholmen förskönades och blev en borgerlig park. Den var en av flera byggnader som låg på rad efter den smala vägen mot Norrlandet.
1887 ropade Sällskapet för Westerviks förskönande in stugan för 200 kronor och rustade upp den. Den målades och försågs med enkla takdekorationer. Huset blev sedan bostad åt den vakt som sällskapet anställde för att hålla i ordning i parken.
Det var nämligen så att det varit en hel del stök och åverkan i stadsparken. Det ville man förhindra. Vakten skulle ha uniformsmössa och fick polismans befogenhet. Dessutom skulle vederbörande vara trädgårdskunnig – fri bostad var en löneförmån. En skräddare som hette Gustaf Larsson från Ottinge i Lofta fick jobbet. I sällskapets protokoll beskrivs han så här:
– En nykter och ärlig, villig och arbetsam man som tidigare arbetat i trädgården på Ottinge.
Senare blev stugan brovaktarstuga när Västervik begåvades med en svängbro 1904. Det krävdes då en man på plats som kunde öppna och stänga bron – ofta flera gånger om dagen.
Den gamla svängbrons saga tog slut 1973 då den blev påkörd och förstörd. Arbetet med en ny bro tog tid. Under flera år fick vi köra över ett provisoriskt brobygge. 1979 var den nya bron klar och brofärden kändes plötsligt mycket tryggare...
Källa: Slottsholmen i Västervik. Kulturhistorisk rapport från Kalmar läns museum oktober 2010, författad av Lars Einarsson, Veronica Olofsson och Veronica Palm.