Abood Aboode tar emot på sitt kontor på miljö- och byggnadsförvaltningen i Västervik.
Här arbetar han som byggmadsinspektör sedan två år tillbaka.
Väldigt många Västerviksbor känner nog igen hans ansikte, men de placerar inte honom som kommunal tjänsteman. Istället har de kanske stött på honom i kassan i närbutiken, eller när han tagit upp en beställning på restaurangen.
Abood Aboode har en lång och brokig yrkesbana bakom sig, men det är bakom skrivbordet på Lunnargatan som han har hittat hem.
Vi tar det från början.
För 35 år sedan lämnade Abood Aboode Irak. Kriget mot Iran hade brutit ut. Abood ville studera istället och flyttade till Polen.
Där blev det studier på teknisk högskola med inriktning mot byggnadsteknik, han träffade sin blivande fru Ewa och efter examen flydde de till Sverige. Efter att ha flyttat runt i några år kom de till Västervik.
Abood Aboode visar upp dokument som berättar om de första åren. Här finns ett intyg från Universitets- och högskoleämbetet: Abood Aboodes polska examen motsvarar i stort sett en svensk civilingenjörsutbildning med inriktning mot väg- och vatten. Några kompletteringar behövs dock.
Andra dokument visar hur han gjort de kompletteringarna. Under två år veckopendlade han från Västervik för studier på högskolan i Västerås.
När han var klar började jobbsökandet. Han lärde sig snabbt en fras från breven som kom i retur.
– ”Tack för visat intresse”, säger Abood och ler.
Genom åren har han sökt sammanlagt 200 jobb.
I väntan på ett jobb där han skulle få använda sina akademiska kunskaper började han ta andra jobb, och snart startade han eget.
Först en närbutik i Skogshagaområdet, därefter en pizzeria och senast restaurangen Fenix med Medelhavsinriktning i Västerviks centrum.
– Jag ville jobba, jag ville inte gå på bidrag.
Livet som företagare var arbetssamt. Arbetsdagar på tolv timmar var inte ovanliga – under högsäsongen på sommaren kunde det bli 15 timmar.
Det gick, men hela tiden drömde han om att få jobba med det som han var utbildad för.
Till slut ställdes saker på sin spets.
För fyra år sedan skadades hans fru i en trafikolycka, och han var tvungen att ta hand om henne. Det gick inte att jobba halva dygnet längre.
– Jag började söka jobb igen. När det inte gick sökte jag praktikplats, och fick en tremånaders praktik här, berättar han.
Praktikplatsen blev ett deltidsjobb, som blev en tidsbegränsad heltidsanställning. Så kom beskedet 2013: Nu fanns det en heltidstjänst ledig!
Den 20 december skrevs kontraktet på tillsvidareanställning under.
– Det kändes som en julklapp, säger Abood Aboode.
Han lutar sig tillbaka i kontorsstolen.
– Jag är nöjd. Jag har ett roligt jobb och får använda mina kunskaper. Arbetskamraterna och cheferna är bra. Nu jobbar jag åtta timmar om dagen och har åtta timmar över för resten av livet.
Gör svenska samhället något fel som inte kan få in välutbildade människor snabbare?
– På sätt och vis kan jag förstå de som jag sökt jobb hos. Språket är viktigast av allt. Hur mycket svenska man än lär sig så finns det mer. Det är som ett hav, säger han och slår ut med armarna.
Samtidigt konstaterar han att det finns en välutbildad resurs som kan utnyttjas bättre.
– Till dem som har en bra utbildning och kommer till Sverige kan jag bara säga: Kämpa, kämpa, kämpa!
På en punkt är han självkritisk.
– Kanske skulle vi inte ha bosatt oss i en liten stad som Västervik. I Lund eller Stockholm hade det kanske varit lättare att få ett ingenjörsjobb.
När han studerade i Västerås pratade han och hans fru om vart de skulle bo efter hans examen. Familjen hade börjat rota sig i Västervik, och hans fru ville inte flytta i onödan. Aboode konstaterar att han mycket väl kunde ha gått arbetslös i större städer också.
– Min fru sade: Får du ett jobb så flyttar vi, om det så är i Kiruna! Jag sökte faktiskt jobb i Kiruna.
Nu har han en dröm. Sonen har börjat studera till civilingenjör på KTH i Stockholm, om något år så planerar hans dotter att börja studera på universitet:
– Jag hoppas att de ska få jobb med detsamma efter examen.