Västerviks bridgeklubb delar en källarlokal på Hallströmsgatan med schackklubben. En gång i tiden utbildades blivande elektriker där nu schackpjäser och spelkort samsas om utrymmet.
Bridgespelandet är livaktigt i bygden. Tävlingsresultat som publiceras i VT:s spalter flera gånger i veckan vittnar om den saken. Det spelas bridge i Västervik, Gamleby, Överum, Helgenäs och Ankarsrum. I Västervik har också SPF en särskild klubb som vänder sig till pensionärer.
Stämningen var förväntansfull i lokalen på Hallströmsgatan när Per-Olof Gabrielsson höjde sin stämma och förklarade att man var 18 par för dagen.
– Lycka till och må bästa lag vinna, sa Per-Olof Gabrielsson och plötsligt sänktes ljudnivån märkbart.
Det stillsamma sorlet dog ut tvärt – koncentrerade ansikten böjde sina huvuden som i bön och blickade ner i korten. Då var det dags för VT att lämna lokalen för att inte störa. Men innan dess hade vi passat på att prata med några av klubbens medlemmar.
Göran Johansson är ordförande i föreningen och Anette Oscarsson är sekreterare. De berättade att klubben har runt 100 medlemmar. Medlemmarna möts tre gånger i veckan kring spelborden. På måndagar brukar man vara 20 till 24 lag. Tisdagar något färre.
Västerviks bridgeklubbar lider av samma brist som många andra i föreningssverige. Återväxten är klen. Ungdomarna lyser med sin frånvaro. När man annonserar om nybörjarkurser är de nyfikna som är sugna att pröva 50 plus.
– Vi har varit ute på skolor, på gymnasiet och försökt. Men vi har haft dåligt med framgång, säger Göran Johansson.
Anette Folkesson säger att spelet sätter spelarna på nya prov hela tiden – ständigt nya utmaningar gör spelet fascinerade för de invigda. Spelet är inte helt lätt att lära. Det kan vara lite motigt innan man knäckt koderna låter medlemmar oss förstå.
– Du lär dig nya saker hela tiden, säger Elisabeth Eriksson.
Hon har alltid spelat kort. Det började hon med redan i barndomshemmet i Nyköping. När hon kom till Västervik som ung sjuksköterska 1963 blev det bridge. I dag spelar hon tre gånger i veckan – två med bridgeklubben och en gång med SPF.
– Spänningen fascinerar. Spelet har utvecklats under åren, förfinats. Men man klarar sig långt med det som man lärde sig en gång, säger hon.
Erik Järneström, föreningens nestor, började spela bridge i Västervik redan 1945. Men de första ronderna gick hand redan under studierna i Uppsala. Han fyller snart 97 och missar ogärna en bridgekväll.
– Om du så lever i tusen år kommer du aldrig få samma kort, säger Järneström och understyrker att bridge inte handlar om tur utom om skicklighet!