Vad är ”hemma” för dig? Det kan vara spännande att fundera på.
Själv tycker jag att mitt hem är där min familj finns. Mitt föräldrahem där jag bodde från ett års ålder är sedan många år sålt, det är inte längre mitt hem och kommer aldrig att bli det igen. Men jag säger fortfarande att jag ska åka hem, hem till mina föräldrar i deras nya radhus, trots att jag aldrig bott där. Jag har en egen nyckel dit precis som mina syskon har, även om ingen av oss bor där.
Mina och makens barn har alla en egen nyckel till vår ytterdörr, alltså hem. Vårt hem är för alltid deras, trots att några av dem inte bor där, de två äldsta har aldrig ens gjort det.
Vårt hem är en viktig knut i mitt liv, där samlas barn och barnbarn. Jag älskar när hemmet fylls av stoj och skratt. Ju mer desto bättre och så ofta det går. Då känns det verkligen inbott och kärleksfyllt precis som det ska vara.
I augusti var det två år sedan vi flyttade från vårt hus på landet till radhuset i Vidingsjö. Vi lämnade huset som varit vår familjs i många år och skapade oss ett nytt hem.
Detta är numera min trygghet, det är dit min nyckel går.
Det är så lätt att ta sitt hem för givet. Att man har sitt hem att komma tillbaka till varje gång man lämnat det.
Men det kan hända saker i livet som man inte riktigt kan rå på och som för med sig att man tvingas lämna sitt hem. Det kan vara sjukdom, brand eller ändrad ekonomi. Det kan vara nog så jobbigt att ta ett flyttbeslut i vanliga fall och om man inte rår över det själv måste det vara ännu värre. Ett hem man kanske bott i så många år att man inte minns något annat. Eller ett hem där man bott en kort tid men känner så stark anknytning till att det är svårt att tänka sig att flytta. Då kanske det inte är så lätt att kalla det nya boendesättet sitt hem, även om nyckeln passar i dörren och sängen står där.
Efter ett tag så finner man förhoppningsvis, trots allt, att man trivs bra även om det kan ta sin tid.
Sen kan man flytta till ett alldeles perfekt ställe som visar sig vara det nya rätta i ens liv direkt.
Det är viktigt att närstående och vänner inte försöker tvinga fram trivselfaktorn, utan låter den som flyttat själv finna sig till rätta, kanske med visst stöd på avstånd. Det har jag lärt mig av egen erfarenhet.
Vad vill jag då med denna krönika? Jag vill visa hur hemmets betydelse har stor plats i vårt inre och att en flytt kan innebära en jobbig period i livet. Men låt det ta lite tid, snart har du satt din egen prägel på hemmet och då brukar trivseln komma på köpet.