Hunden Sigge är lite misstänksam när jag först går på gruset upp mot familjen Östlunds fina, röda hus – komplett med vita knutar och gärdsgård. Kanske trivs han lika bra här som resten av familjemedlemmarna, och vill beskydda det mot inkräktare? Men skallen tystnar snart och han slår snällt följe när Malin, John och sonen Arvid visar mig och fotograf Micke runt sina tre våningar.
– Innan vi flyttade in hade det varit ett lekis på nedervåningen, men det hade sedan stått tom sedan länge. Golven var i grön plast och väggarna gula. Det var bara att riva ut allt, säger Malin och skrattar.
Men under plasten fanns en skatt – gamla fina trägolv. Tyvärr var kakelugnarna inte kvar. Det löstes med en ny specialritad modell för husets särskilda stil. Köket utökades – i dag är det rymligt, ljust och stort. En ny spis samsas med en restaurerad gammal vedspis inramad av en egendesignad putsade bänk, och en spiskåp i gammal stil. Teglet är nylagt, men visar vissa ålderstecken.
– En del frågar varför vi använt gammalt tegel som vi hämtat på tippen, men vi vill att det ska se gammalt ut. Även mycket av möblerna har vi köpt begagnat eller på loppis och fräschat upp och målat om. Vi tycker om när saker har lite historia och inte ser så nya ut, säger Malin.
På den nya jättealtanen njuter de kvällssol. Här kan både Arvid och Sigge leka, utan risken att de springer i väg.
– Och vi gillar att bjuda hem våra vänner och familj, då är det perfekt att vara här ute, säger Malin.
I dag går det inte att känna igen insidan på bilderna i husannonsen från våren 2013. Men det har krävt sin insats. Ett nytt avloppssystem fick sättas in och vatten och el har installerats om. Fjärrvärme är anslututs och entrén har de helt gjort om. Den gamla trappan är riven, i dag finns en ny mitt i huset. Bland annat.
– Första sommaren fick vi laga maten på grillen. Vi gick till scoutgården här utanför för att koka potatis och använda toaletten, säger Malin och pustar ut lite av minnena.
Även utsidan är upprustad. Fasaden är delvis ny, några fönster har fått bytas ut (de som var av original har restaurerats) och på taket är skorstenen uppfräschad. De gjorde mycket själva. Men så var de också ute efter ett projekt, båda gillar att ha mycket på gång. Under en period var John tjänstledig från jobbet som produktionsledare på byggfirman Åhlin & Ekeroth. Hans kunnande och kontakter kom till stor nytta. Och genom byggkaoset visste de ändå vad de hade gett sig in på. Att få renovera ett klassiskt hus trumfade att köpa nytt, komplett och färdigt. Och understöd från släkt och vänner fanns när det behövdes.
– Det är klart att det var mycket att göra, men jag tyckte om att huset var friskt. Det var 150–160 år gammalt men hade inga fuktskador. Det fanns en grund att göra något med, säger John.
– Vi såg potentialen framför oss, även när inte alla andra gjorde det, säger Malin.
Ibland kommer andra Vikingstadbor fram, imponerade av vad de har åstadkommit. En del har själva gått i den gamla förskolan som fanns på nedervåningen en gång i tiden. Det är många här som har en relation till huset. Men i början möttes de av en viss osäkerhet. En tidigare renovering hade gjorts i 70-talsstil, att blanda det med 1800-tal gick inte alls ihop. Och huset var nedslitet.
– Ärligt talat var det nog en del som undrade om vi var lite dumma i huvudet när de kom hit första gången, säger John och ler.
Hur gammalt huset är vet de inte riktigt, men det har stått här åtminstone sedan 1860. Att forska mer kring det står på att-göra-listan. Huset hörde en gång till Västergården, berättar de, som var en av tre gårdar i Vikingstad, tillsammans med Mellan- och Östergården. Deras hus var bostad för gårdens rättare, som förmännen kallades. Dagens grannar scoutgården och gårdens gamla boningshus finns kvar. Boningshuset är även det privatbostad i dag. En gång i tiden fanns här fält åt alla håll, nu står huset mitt i ett samhälle.
Sedan de köpte huset har Malin, John och Sigge fått en ny familjemedlem. Sonen Arvid, två år, har både eget rum, hörna under trappen och en fin altan till sitt förfogande. Men det var lite av en hetsjakt att få huset beboeligt innan han anslöt. När Malin var höggravid slog John fast att husets murstock behövde hackas igenom, för att göra ingången till det som skulle bli Arvids rum. Den var åtminstone en meter tjock.
– Det ett ångestfyllt arbete, kan jag säga.
Malin håller med.
De gröna fingrarna i familjen lyser dock med sin frånvaro, berättar de. Ingen av dem är särskilt intresserade av trädgårdsarbete. Så hur förklarar de få alla färgglada blommor och bär?
– Det är ett arv från en kvinna som bodde här förut. Hon planerade trädgården så fint. Det är som en enskild oas på baksidan trots att vi bor så nära vägen. Och Arvid älskar att det finns smultron, hallon, vinbär, rabarber och äpplen att mumsa på, säger Malin.
Att gå ut hårt var en klok taktik, i efterhand. Av ett gammalt hus har de fått ett nytt, utformat precis om de ville. Men än är de inte klara. Kanske finns här snart en utomhuspool också.
– Vi försöker göra klart ett projekt innan vi börjar med nästa. Det kan lätt bli så att det är roligast att starta upp något nytt. Men det brukar gå bra till slut. För det mesta i alla fall, säger John med ett skratt.
LÄS MER:Ett grönt paradis – med hemliga vrår
LÄS MER:Sommarstugan blev hus med torn