Det är Glabo Gårdsbryggeri strax norr om Blankaholm det handlar om, ett microbryggeri inriktat mot öl som egentligen sedan pandemin har haft det kämpigt.
Det hela började som ett kompisprojekt på hobbynivå som växte till sig till ett företag. Utöver Magnus är Lars-Åke Olsson och Per Åström ägare av företaget.
Företaget bryggde runt 4 000 liter öl om året och man räknade med att gå runt ekonomiskt om man kom upp i minst 10 000 liter.
– Vi satsade runt 300 000 kronor precis innan pandemin slog till. Tanken var att vi skulle skala upp det hela ordentligt. Planen var att tillverka 15 000 liter om året och det köpte vi in grejer som klarar av. Men så kom pandemin...
Men den följde kraftigt ökade priser på det mesta, råvaror, emballage, el och allt annat.
– Det tillsammans med att krogarna inte köpte in färsköl längre, de ville ha längre hållbarhet, och köpte mindre överhuvudtaget gjorde att det blev tufft.
– Och när pandemin var över kom kriget i Ukraina med ökade priser till följd av det. Det blev aldrig ljusare.
Ändå har man slitit på, bredvid sina heltidsjobb och jordbruk. Företaget har den senaste tiden gått på sparlåga, man har bara sålt öl till Gästgiveriet i Blankaholm och sin folköl till lanthandeln där.
En liten ljusning kunde man ana i den förra artikeln vi skrev om bryggeriet i somras, när det började närma sig beslut om att tillåta gårdsförsäljning. Det kunde kanske bli bättre, spådde man då.
Under veckan meddelade regeringen att man går vidare och målet är att vara igång med gårdsförsäljning i juni i år.
För sent för Glabo, konstaterar Magnus Öhman.
– Om det hade funnits gårdsförsäljning under pandemin så hade vi klarat oss bra, det tror jag. Vi ligger precis vid E22 och jag tror att det kunde lockat många att handla hos oss. Men för vår del kommer det här för sent. Jag är väldigt positiv till att det blir av men det har gått för långsamt. Nu har vi beslutat oss för att lägga ner. Vi har helt tappat sugen.
Just nu har man folköl och en sort Ipa kvar i jästankarna, men ingen produktion av öl. Det lär det inte blir heller.
– Nej, vi försöker sälja av allt. Vi hade en köpare som kanske ville ha alla grejerna men det sprack. Nu får vi sälja av bit för bit istället, det tar lång tid. Sen får vi se hur vi gör med aktiebolaget, om det ska likvideras eller hur vi gör.
Hur känns det nu då, när ni kastar in handduken?
– Ja du... nu när beslutet är taget är det ganska skönt men det återstår mycket att fixa med allt. Men det känns så klart tråkigt med.