Till exempel innebär domarna att avverkningsärenden i större utsträckning ska hanteras enligt miljöbalken och att det då är markägarens ansvar att ta reda på vilka arter som finns där det ska avverkas och se till att de inte skadas.
Tidigare var svensk praxis att förbud gällde om artens bevarande var i fara. Men de nya domarna, som följt efter ett avgörande i EU-domstolen, innebär att det här har förändrats. Exempelvis ska skogsägaren nu ta hänsyn till alla vilda fågelarter på individnivå och Skogsstyrelsen kommer behöva begära in underlag och utredningar från skogsägare i större utsträckning, när det gäller fridlysta arter.
– Vårt utrymme att agera är jättelitet och just nu är det inte helt tydligt vad som gäller, säger Martin Unell, enhetschef på länsstyrelsens naturskyddsenhet.
Både han och Therese Nilsson, distriktschef på Skogsstyrelsen beskriver den nya situationen som rörig. Därför har också handläggningstiderna blivit långa, något som drabbat Sven-Erik Nilsson.
– Spelplanen har ändrat sig när det gäller naturskyddsfrågor och Sven-Eriks ansökningar om avverkning har kommit i en period när det rört på sig för oss, säger Therese Nilsson.
Samtidigt påminner Martin Unell om att fler och fler arter försvinner, både i Sverige och världen och att det finns ett stort behov av att bevara dem för framtiden.
Skogsstyrelsen beskriver det hela som en omställning, med en ny ordning i skogen, som både skogsägare och myndigheter nu måste anpassa sig till.