Genom att skriva böcker har Börje Wennerström gradvis lärt sig känna sin nya hemtrakt. Tidigare har han skrivit böcker som utspelar sig kring Gamleby och Blackstad. Den senaste boken, Protokoll över ett borttappat liv, utspelar sig både i Stockholm och Vimmerby.
– Det är intressant, jag lär mig mycket själv om trakten när jag forskar. Jag brukar vanligtvis hålla mig till historiska romaner och fantasy. Men den här är helt nutid. Så jag har gått mycket på mina egna intryck, berättar han.
Sedan flytten från Stockholm har han gett ut 19 böcker.
– Jag är 66 år och har skrivit hela mitt liv. En del av böckerna hade jag påbörjat tidigare men inte hunnit slutföra. Men nu när jag flyttat hit och gått i pension och har tid att ägna mig åt det.
Den senaste romanen kretsar kring en man som efter en arbetsplatsolycka tappar minnet. Något som gör att han omvärderar sitt tidigare liv och börjar söka efter mening. En historia som delvis inspirerats av Börje Wennerströms egna liv.
– På kvällen när jag befinner mig mellan dröm och verklighet dyker det ofta upp idéer. Den här gången blev jag fascinerad av hur det skulle vara att tappa minnet. Huvudpersonen har gått lite mycket i ledband tidigare. Nu är han fri från det pådyvlade livet. Det liknar lite hur jag själv hade det. Jag flyttade hemifrån direkt in i ett förhållande. Det var först några år efter att jag skilt mig och bott ensam som jag kände att jag blev mig själv som vuxen. Så det är kanske idén om självförverkligande som lockade mig.
Trots att den senaste boken precis getts ut har inte Börje Wennerström tagit en paus med författandet.
– Att skriva är bara något som jag känner att jag behöver göra. När det är bra kan jag inte sluta, jag måste själv få veta vad som händer. Ibland är det som att handlingen utspelar sig framför mina ögon. Just nu har jag har två böcker ute på korrekturläsning som kommer ut senare i år. Sedan har jag börjat skriva på en ny som handlar om Västervik på 60-talet.
Hur det faktiskt går för böckerna är mindre viktigt än själva skrivandet.
– Det är inget jag kan livnära mig på, jag är ingen Ranelid. Men det är inte därför jag skriver utan jag skriver för min egen skull. Men det är fruktansvärt roligt när någon köper och framförallt när jag får feedback.