Betonghönsen ser ut att ha det mysigt i sitt lilla hönshus.
Det var för fyra–fem år sedan som en kompis inspirerade henne att gjuta i betong. Det började med några hönor. Sedan dess har samlingarna vuxit och utökats med en rad nya figurer.
När vi hälsar på i hennes hus, som ligger i Gamla Vida by, Björnsholm, har tomtarna i uthuset just fått maka på sig för en rad lite mindre årstidsbundna väsen. Flera olika slags troll blickar emot oss från bänkar och hyllor.
Nu under vintern blir det inte så mycket gjutet. Det är en kladdig syssla, så Sunna vill helst vara ute när hon håller på, och då fordras varmare väder.
– Det behöver vara flera plusgrader, så att betongen brinner, säger hon.
Varför jobbar du i betong?
– Det är billigt och man kan få en finish på både stora och små figurer. Det är ett otroligt material. Men det får inte vara för tunt eller detaljerat. Då går det lätt sönder. Det måste hålla att stå ute.
Sunna sätter gärna ut sina figurer i skogen, så att fler får glädje av dem, om det har blivit ett märke på dem så de inte går att sälja.
– Man kan ju inte bara kasta en sådan här stor betongklump i soptunnan. Då är det bättre att det kommer till glädje.
Hon blir själv glad, när hon går i skogen, och hittar något sådant, och hon vet att barn också gillar det. Det senaste året har fler människor än tidigare vistats ute i naturen, på grund av pandemin, och det är inte bara i Björnsholm som folk har smyckat skogen med figurer och annat.
– Det är jättekul att det sprids, säger Sunna.
Prydnadspumpor som inte ruttnar.
Tomtarna har fått ta ett steg tillbaka nu.