– Vi är alltid först i kön, säger de i kör.
"Vi" är ett gäng från olika håll och kanter. "Vi" är Moa-Lisa Björk från Stockholm, Jessica Franzén från Rydsnäs, Christer Belin från Ramsnäs, Gunnel Berglund Heimer och Bo Heimer från Norrköping. De är de som är först på plats. Jämnt. Varje år. Och varje år är det lite prestige att komma först bland de första. Den här dagen är det Moa-Lisa Björk som är först på plats sex timmar innan insläppet till ruinen.
– Det har gått lite prestige i det hela. Lite kul är det att komma först av alla, säger Björk.
– Lika väl som man kan sitta på hotellet och glo så kan man sitta här och läsa, säger Bo Heimer.
– Det finns ju en del att "catcha up" om det vi alla har gjort under året, tillägger Jessica Franzén.
De har över hundra år tillsammans på Visfestivalen. Ändå har de inte något namn på sitt gäng.
Slagläge på bra platser har även rutinerade gänget på båten Rumrunner 20 visgitarrer bort nere vid vattnet.
– Vi kom egentligen hit för Plura. Men vi kommer gå ikväll med, säger Robert Brandinger.
Med honom som Kontiki-inspirerad kapten har de seglat från Loftahammar till Västervik.
– Här trivs vi. Burgarna kommer som ett brev på posten från restaurangen där borta och solen skiner. Vi ger festandet en femma av fem, säger Pelle Johansson.
– Ruinen får fem av fem, tillägger Alan Mohtadi.
– Personalen på Visfestivalen får fem av fem, inflikar Robert Brandinger.
Bästa betyg alltså.
Det är sådant som gör att man kommer tillbaka. Det har Stefan Westerdahl gjort. Andra året i rad nu.
Trots att Timbuktu inte är här.
– Jag kommer hitta andra favoriter. Men något minitåg hittar jag inte tyvärr.
Han sätter sig och slöar på stan istället.
Där finns även Peter och Lotta Magnusson.
– Vi har gått runt och drällt på stan här tidigare år. I år bestämde vi oss för att gå in.
Det ångrade de inte. De skrattade åt Ola Aurell, myste till hästpojken och njöt av Eric Gadd.
Paret från Täby har kommit från en Digiloo-spelning i Eksjö. Lotta Magnusson är ett fan av Hootenanny Singers.
– Då är det ju lite speciellt att vara här nu.
Hur var det att gå in i ruinen för första gången då?
– Vi såg bra, vi hörde bra och satt bra. Det var en fantastisk kväll.
Var det bättre än ni trodde?
– Det var det.