Emelie Waller, 28 år, jobbar som högstadielärare i Åtvidaberg där hon också växt upp.
Det är en underdrift att säga att högstadieläraren Emelie Wallner, 28 år, har många järn i elden. Förutom sitt heltidsarbete som lärare på högstadiet så ägnar hon all ledig tid till sina djur som både ska ha träning och omvårdnad.
– Jag har alltid älskat djur. Jag ville bli veterinär ända fram till åttan men insåg snabbt att det skulle krävas att jag läste naturlinjen och matte är inte mitt starkaste ämne.
Istället blev det Spanien ett år efter gymnasiet och när hon kom hem därifrån ramlade hon in på läraryrket. Först genom olika vikariat innan hon bestämde sig för att läsa till högstadielärare inom svenska och engelska.
– Jag har haft otrolig tur i mitt yrkesliv och alltid blivit väl omhändertagen av mitt arbetslag. Idag är lärare som jag själv hade i skolan mina kollegor. Det är ganska häftigt.
Emelie lyser upp när hon pratar om sitt arbete och eleverna. Hur viktigt det är att eleverna känner sig trygga i skolan och hon försöker avdramatisera skolresultaten.
– När jag gick på gymnasiet hade jag både en ätstörning och djup depression. Det blev en bieffekt av att alltid haft krav på mig själv. För mig är det viktigt att eleverna vet att deras skolresultat inte avgör deras eget värde.
Trots en lång lärarutbildning valde Emelie att studera vidare inom djurvård ganska omgående. Emelie beskriver hur hon alltid haft ganska lätt för sig och att hon gärna läser in sig på ämnen som intresserar henne. Samtidigt är det svårt att hålla balansen i vad som är lagom.
– Jag har alltid haft väldigt stora krav på mig. Både från mig själv men också min omgivning. Jag har verkligen behov av att vara ”duktig flicka”. Det är något jag får jobba med hela tiden.
Emelie har alltid haft ett stort djurintresse och sedan några år är hundarna dem som hon lägger mest tid på. Här med hundarna Kira, Maui och Nemo.
- Hundarna är mitt liv. Just nu lägger vi mycket tid på träning och jag har precis blivit instruktör inom rallylydnad på Åtvidabergs Hundklubb.
Som nybliven sambo på en gård utanför Åtvidaberg valde Emelie att arbeta heltid samtidigt som hon studerade djurvård. Men efter några månader började hon uppleva en domningskänsla i sitt vänstra ben. Under de kommande tio månaderna förvärrades hennes tillstånd och hon sökte akuten vid ett flertal tillfällen. Till slut kunde hon inte stödja på sitt ben och fick göra en magnetröntgen av ryggen. Resultatet visade en tumör i ryggmärgskanalen.
– Jag har ganska lätt till katastroftankar men av någon anledning så blev jag inte rädd.
Emelie som tidigare fått ta bort en godartad tumör i sitt ena bröst beskriver att hon den här gången lyckades behålla lugnet bättre än första gången.
– Det var först efter operationen när läkarna sa att det var tur att tumören togs bort när den gjorde att jag annars hade blivit förlamad som jag förstod allvaret.
De följande månaderna var hon sjukskriven och hon beskriver lättnadskänslan när kollegorna så självklart tog över hennes arbete i skolan så att hon kunde fokusera på att tillfriskna. Svårare var det att inte kunna ta hand om djuren.
– Mina djur är mitt allt. När jag blev tvungen att stanna upp och reflektera var det både välbehövligt och jobbigt. Jag kom till insikt med vad jag behöver göra i livet för att må bra och bestämde mig för att bli den bästa versionen av mig själv.
Idag är hon utbildad djurvårdare men har inga större planer på att arbeta inom det. Istället vill hon fokusera på sitt arbete och träningen med hundarna. Framförallt är det hundsporten rallylydnad som lockar och sedan våren är hon engagerad som instruktör på Åtvidabergs Hundklubb. Något hon aldrig kunde se sig göra för några år sedan.
– Jag var så blyg tidigare men jag säger ja till mer grejer nu. Vad är det värsta som kan hända?
Förra året fick Emelie en tumör i ryggmärgskanalen och blev sängliggande i flera månader. Idag ser hon positivt på framtiden.
- Jag bestämde mig för att bli den bästa versionen av mig själv. Jag var så blyg tidigare men jag säger ja till mer grejer nu. Vad är det värsta som kan hända?