Andreas Birgergård är forskningsgruppledare på Kunskapscentrum för ätstörningar (Käts) i Stockholm. Han säger att det i dag inte finns någon forskning som visar att ätstörningar blivit vanligare men att frågorna i dag uppmärksammas mer.
– Det finns en spridd uppfattning om att den ökade smalhetshetsen från samhället gjort att allt fler insjuknar men riktigt så kan vi inte säga att det är, säger han.
Han menar att statistiken inte ändrats nämnvärt den senaste 30 åren, lika många insjuknar. Den stora majoriteten av de som är sjuka syns inte.
Bakom sjukdomarna ligger både genetik, ärftlighet är en stor faktor, och omvärlden. Men det måste ofta till en "trigger", en utlösande faktor för att sjukdomen ska utvecklas.
– Man kan säga att det "typiska fallet", även att det kanske inte finns ett sådant, är en ung kvinna med låg självbild som börjar banta. Skönhetstips och bantningsmetoder finns det väldigt gott om så antalet triggers har blivit fler. Vi matas med bilder.
Men bilden av den "typiska" patienten måste förändras.
– Huvuddelen är unga kvinnor mellan 13 och 30 år när det handlar om anorexi och bulimi. Men i hela vårdapparaten måste man vara medveten om att sjukdomen kan förekomma var som helst, hetsätning är exempelvis vanligare bland män.
Margaretha Olsson menar också att bilden bör förändras.
– Förr var mormor någon som bjöd på bullar, nu bantar hon också. Det finns äldre med ätstörningar och det kryper längre ner i åldrarna. Smalhetsidealet gör det svår att bedöma när ett beteende blir sjukligt.