Miljögiftet PCB tog nästan knäcken på den svenska utterstammen, som började minska kraftigt på 1950-talet. Den fredades 1968, men fortsatte minska. Först i mitten på 1990-talet började antalet uttrar öka i Sverige.
I utterns eget landskap, Småland, tog det längre tid innan det vände, men vid millennieskiftet började stammen växa även här.
En som har minnen av detta är Anders Gustafsson i Gullringen, som under många år var engagerad i föreningen Rädda Uttern i Småland.
– Det var så tydligt när det äntligen vände här, säger han.
Tidigare hade väldigt få trafikdöda uttrar rapporterats, bara någon vartannat år. Nu var det plötsligt tio på ett enda år.
Uttern är alltså ett av de djur som man måste rapportera till polisen om man kör på, och då finns det förstås också statistik över hur många som har gjort det. Hittills i år är det 24 uttrar som har blivit påkörda i Sverige.
Det kan jämföras med nio 2008, sju 2009, tolv 2011 och åtta 2012. Sedan var det en topp 2013 med 29 trafikdödade uttrar, mot 18 i fjol.
För att hjälpa uttrarna att korsa vägar på ett säkert sätt, kan man bygga en bro, fast eller flytande, under bilarnas bro. Uttern vill nämligen inte simma, för att ta sig över till andra sidan av ett vattendrag, utan då tar den sig hellre upp på vägen och går över där.
Som markägare kan man hjälpa uttrarna genom att spara videsnår vid åkanter. Det gillar uttern.
Man kan också lägga ut stenar, som uttern kan markera på med sin spillning.
Sedan ska man inte använda minkfällor med öppningar större än sju gånger sju centimeter, då utterungar kan ta sig in där och bli ihjälstressade.
Läget för uttern är nu så bra att den har flyttats ner från sårbar till nära hotad i den senaste rödlistan, som kom i år. Och föreningen Rädda Uttern i Småland har avvecklats.
Är uttern utom fara nu?
– För tillfället är den det, men det gäller att vara observant, säger Anders Gustafsson, som vet att uttern har gått tillbaka på några ställen i landet.
Den är känslig för vissa kemikalier, och eftersom den är högt upp i näringskedjan, får den i sig en del gifter.
Men i Småland har utvecklingen varit positiv, från 20–30 djur i början på 90-talet till det tiodubbla i dag.
– På 90-talet var den i princip helt borta från Västerviks kommun. Vid kusten fanns den inte alls. Men nu finns den ända ute vid kusten, säger Anders Gustafsson.