Året var 2004. Magnus Lantz var 32 år och hade spelat fotboll länge i lokala klubbar. Han hade haft flera skador i högerbenet, med operationer som följd. Nu började han känna av värk och fick sluta med fotbollen. Det var artrosen som gav sig till känna.
Sex år senare var den dagliga smärtan så stor att det började påverka hans vardagsliv.
– Det gjorde ont i högerknäet även när jag satt eller låg, inte bara när jag rörde på mig, berättar han. De sista åren fick jag ta cortisonsprutor kontinuerligt för att stå ut. Det var en pina att bara gå 20 minuter.
I april 2014 fick han byta knäled. Sedan dess känner han inte av artrosen särskilt mycket.
– Det är betydligt bättre nu.
Magnus Lantz är en av de många unga som numera drabbas av artros. Sjukdomen kryper allt längre ner i åldrarna.
– Nu är det inte bara de äldre, de som är pensionärer, som drabbas. Fler och fler med artros är i arbetsför ålder.
Det vet Jennie Dacke som är fysioterapeut, ett yrke som tidigare kallades sjukgymnast. Hon arbetar på Tjust Rehab i Västervik med att hjälpa artrossjuka, både individuellt och i grupp i artrosskolan. Gruppen har fem deltagare som får både teoretisk kunskap om sin sjukdom och möjlighet till specialträning.
Gun Nilsson, Margareta Bäckström och Kerstin Rymell är tre av de fem i den här gruppen. På fredagen gjorde de sitt andra träningspass i artrosskolan.
Gun Nilsson har artros i nacke, rygg, höfter och knä. I nacken kom det för tjugo år sedan, resten för drygt tre år sedan.
– Jag är väldigt stel i lederna, och går också på styrketräning.
Hon tränar tåhävning under träningspasset med artrosskolan.
– Det är viktigt att ha starka vader. Jag märker redan att det börjar ge en liten effekt. Artros blir man ju aldrig av med, det är ständig värk och sömnlösa nätter, konstaterar hon.
Johan Sleman kommer snart att ersätta Jennie Dacke när hon går på föräldraledighet. Just nu fasas han in i jobbet och ska ta över att leda artrosskolan. De berättar om bakgrunden till sjukdomen och vad man kan göra för att förebygga:
– Det bästa är att röra på sig. Motion en halvtimme om dagen kan vara det som behövs för att förebygga artros. Det spelar ingen roll om man går, springer, simmar eller cyklar, gör det som känns bra.
– Sitt inte och arbeta mer än 20 minuter i sträck. Sedan är det dags att resa på sig och ta några steg.
Orsakerna till artros är oftast övervikt, en tidigare ledskada, inaktivitet eller hög belastning på lederna. Har man väl fått artros kan så lite som fem minuters specialträning innebära att ett byte av höftled eller knäled kan skjutas på framtiden.
I träningssalen jobbar deltagarna i artrosskolan på med sin träning. Kerstin Rymell arbetar med sin balans, för att stärka musklerna i sitt ena knä, där hon har artros.
– Jag hade väldigt ont ett tag. Det gäller att vara vaksam och börja träningen i tid. Artrosskolan, det är väldigt bra, det, säger hon.
Snart är det Margareta Bäckströms tur att träna balansen. Hon har artros i en höft och tränar också enbent tåhäv.
– Det är de små musklerna som behöver tränas, det är stor skillnad mot när man styrketränar i vanliga fall.
För ett år sedan tog Magnus och Adele Lantz över Tjust Rehab tillsammans med Gunnar och Åsa Johnsson, och där arbetar han i dag.
– Fotbollen var ju mitt liv. Som idrottare vill man ju röra på sig. Men jag har hittat andra vägar nu, säger han.
Att vara så ung och påverkas av en sjukdom som gör kroppen skröplig kan vara tufft.
– Man blir ju handikappad. Det var svårare att gå nerför trappor än uppför. Jag hade svårt att bära tungt också. Men nu har jag ett drägligt liv, efter operationen och ny knäled.