Skribenten förklarar varför vindkraftplanerna i deras närhet oroar så mycket som det gör och varför de känner sig tvungna att protestera mot dem.
När jag studerade de förbipasserande såg jag att de allra flesta bara gick snabbt förbi utan att vilja ta emot information, inte ens ur ett barns hand. Väl hemma igen funderade jag på hur detta kunde komma sig.
Lättast är ju att bli arg och avfärda dem av er som bor tryggt inne i tätorten med att ni inte bryr er för att ni själva inte kommer att drabbas. För en del kanske det stämmer för man är ju som bekant sig själv närmast. En del kanske tyckte vi var lite väl aggressiva, men när ni läst det här färdigt kanske ni har lite mer förståelse för varifrån ilskan kommer. Jag tror att vi inte riktigt har nått fram med vad vår rädsla inför framtiden bottnar i.
De flesta av oss som har engagerat sig i vindkraftsmotståndet har inte främst gjort det på grund av energidebatten. Vi är helt vanliga människor som har bestulits på vår framtid utan att ens veta att vi skulle ha försvarat oss.
Därför vill jag reda ut några missuppfattningar så att ni inte avfärdar oss på fel grunder. Vår kamp handlar bara om att stoppa industriell vindkraft, med verk på upp till 300 meter, som nu byggs alldeles för nära människor. Vi är partipolitiskt obundna och tar tacksamt emot hjälp från de politiker som ger den. Vi har heller inget ansvar för att säga hur vi ska lösa energikrisen. Avfärda oss därför inte som kärnkraftsförespråkare för det handlar inte om det.
Det här handlar om mänskliga rättigheter, inget annat. Försök att sätta er in i vår situation. I princip alla som bor här på landet gör det av en gemensam anledning. För närheten till naturen och lugnet det ger. Här bor mestadels helt vanliga människor som kanske inte har kunnat spara undan så mycket, utan ser sina fastigheter som en pensionsförsäkring. Vi vet att när den dagen kommer och vi inte längre orkar bo kvar i våra hus, kan vi sälja dem och flytta till ett bekvämare boende.
Tänk er sedan att någon bara drar undan mattan under fötterna på er. De där vindkraftverken de pratade om att eventuellt bygga på något möte för tio år sedan ska visst byggas. Nu. Utan en enda kontakt från kommunen under dessa år. Många av oss har inte fått någon information alls förrän nu.
Norskägda Statskraft vill bygga en vindkraftpark utanför Tribbhult i södra kommundelen. Bilden hämtad från företagets vindkraftpark Björkhöjden i norra Sverige.
När vi satt oss in i vad det innebär att bo nära industriell vindkraft trodde vi inte våra ögon. Det verkar som att våra fastigheter kommer att förlora minst 30 procent i värde – om de alls går att sälja. Försöker vi sälja nu räknas vindkraft som dolt fel och köpet kan hävas. Vi kanske inte ens kan få lån för nödvändiga renoveringar.
I både Lervik och Lebo kommer de enorma verken så nära boende att vi befarar att många kommer att bli sjuka av det lågfrekventa bullret, därav många barn. Det kommer att ila skuggor över tomterna hjärnan aldrig vänjer sig vid, och vi får stå ut med högintensivt blinkande ljus dygnet runt. Allt utan en enda krona i ersättning medan markägare och bolag tillsammans tjänar hundratals miljoner.
Genom kontakt med andra redan drabbade verkar det också som om den egenkontroll företagen ska göra för att mäta bullret manipuleras så folk får fly sina hem då de omöjligt kan bo kvar. Eller också tvingas man bo kvar med hjärtproblem och sömnsvårigheter som följd.
Tänk om det handlade om er framtid och era barn som ni inte kunde skydda, och säg sedan att vi inte har någon rätt att bli upprörda.