Solen står högt när vi blickar ut mot Torrö och Södra Malmö. I den glittrande fjärden kan den med god syn börja ana små guppande ekor som i gynnsam vind kommer närmare Gränsö Kanal i förvånande hög hastighet. Fler och fler nyfikna åskådare ansluter till platsen och slår sig ned med fikakorgar och mobilkameror i högsta hugg utmed kanalen. Vi möter paret Kjell och Gunnel Johansson som placerat sig strategiskt utmed kanalens norra inlopp i varsina brassestolar. Man behöver inte ens fråga för att förstå att vi har att göra med några riktiga rävar inom den inofficiella sporten Hasselöroddsåskådning. Stolsplaceringen, blickarna, dem andas rutin. Vi frågar Kjell när han tror att båtarna når kanalen?
– Om fem minuter, svarar han med koncis precision.
För nästan på sekunden fem minuter senare anländer det första ekipaget i en storöka från 2019, med John Eriksson i spetsen. Han är nöjd med hur resan har gått hitintills.
– Vi har haft medvind nästan hela vägen hit. Det blir jobbigare på vägen hem, men jag är övertygad om att vinden kommer vända, skrattar han optimistiskt.
Snart anländer fler roddare och de samlar sig för att gemensamt ro igenom kanalen på ett led. Någon ropar:
– Nu går vi va?
Varpå någon annan svarar:
– Går? Vi woor!
Sagt och gjort satte de åter iväg genom kanalen påhejade av applåder från åskådarna. Inget ekipage visade prov någon trötthet, tvärtom var stämningen i ekorna på topp. Man kunde höra skönsång och visor från roddarna och kanske också ljud från en och annan burk rusdryck som öppnades försiktigt.
Följer med vi med roddarna mot kanalens södra öppning stöter vi på ett gäng som laddat med picknickkorg och kaffe i väntan på ekorna.
– Det här en tradition om vi är lediga, berättar Christer Johansson.
Lite längre bort finner vi även Tobias Ahlstedt, från Västervik Framåt, som livesänder från olika roddstopp nu under dagen.
– Det känns som att det var lite färre båtar ute vid Hasselö i morse än vad det varit tidigare år. Men vissa ansluter ju från andra öar eller strax utanför Västervik, säger Ahlstedt.
Efter cirka 15 minuter tystnade sångerna. Sista ekan hade passerat kanalen och färden gick vidare mot slutdestinationen. Det är också där vi möter dem igen. Och det är inte bara vi, utan en stora skara åskådare hade tagit sig ned till stan för att heja fram roddarna den sista biten. En rungande applåd ljuder över Lilla Strömmen när det första ekipaget spurtar mot mål. Och så tillslut var de alla i hamn.
Vi möter Marcus Hjalmarsson och Albin Adolfsson som har rott tillsammans. Trots en del debacle längs vägen är de nöjda ändå:
– Tullpinnen gick av, så vi har bara kunnat ro med en åra. Vi fick turas om. Den ena fick ro och den andre fick hälla upp, säger Marcus och ler.
Även om det i äldre dagar främst var män som stod för rodden så är det fullt av kvinnor bland dagens roddare. Två av dessa är kusinerna Matilda och Anna Molander som framförde Ålkråkan II:
– Det har varit helt fantastiskt väder, vi har knappt rott, säger Matilda.
Det är tredje året kusinerna är med i rodden, som är något av en släkttradition för släkten Molander.
För den som följde Västervik Framåts livesändningar via internet kan det på morgonkvisten uppmärksammats att kameramannen föll i plurret ute på Hasselö. VT erfar att kameramannen ska ha klarat sig helskinnad från fallet och kunde genomföra sitt uppdrag även vid senare sändningar. Filmutrustningen var som tur vattentät.