Inger Brolin har många vänner, och tror att osäkerhet kan vara en anledning till att vissa grupper har svårare att finna vänskap.
Ensamhet är ett problem det främst talas om bland äldre. Att känna sig ensam när man mist sin livspartner är vanligt, och det har på senare år blivit allt vanligare att prata om ensamhet och dess konsekvenser.
Men enligt statistik från SCB är ensamhet inte bara ett problem hos äldre. Statistiken visar att uppskattningsvis 664 000 personer i Sverige över 16 år, saknar en nära vän. Siffrorna kommer från SCB:s undersökning av levnadsförhållanden, som genomfördes under 2023. Där svarade drygt nio procent av männen och sex procent av kvinnorna att de inte hade en nära vän. Siffrorna varierar inte nämnvärt mellan de olika åldersgrupperna.
Statistiken visar däremot att fler män än kvinnor saknar en nära vän, oavsett ålder. Det är även mer än dubbelt så vanligt att personer födda utomlands känner så.
Det går även att se skillnader baserade på utbildningsnivå. Ju högre utbildning, desto mindre ensam känner man sig, om man får tro undersökningen.
Inger Brolin i Västervik är 78 år och en social person. Hon svarar ett definitivt ja på frågan om hon har någon nära vän.
– Jag har många! Det är ju olika typer av vänner, men jag har många nära också, säger hon.
En nära vän definierar hon som en man kan prata med om allt, dela glädjeämnen och bekymmer, och även hitta på olika aktiviteter tillsammans, som att fika.
Att yngre, utrikesfödda och personer med lägre utbildningsnivå enligt undersökningen verkar ha svårare att knyta vänskapsband, tror Inger kan förklaras med osäkerhet.
– Sen kan det vara ekonomiskt också, om de är utrikesfödda kan de till exempel vara osäkra på hur de ska bete sig när de kommer till Sverige just med ekonomi och så, de ser att vi har det väldigt bra och det kanske inte de har, och därför vågar de inte ta steget, kan jag tänka mig.
Saad Benatallah tror att vi i Sverige lever mycket för våra jobb och att det kan göra det svårare att etablera nära vänskapsrelationer.
Saad Benatallah, 60, bor också i Västervik men kommer ursprungligen från Algeriet. Han anser sig inte ha några riktigt nära vänner i Västervik.
– Här i stan hade jag vänner som jag inte träffade så mycket, och det är ju synd. Nära vänner ska man egentligen träffa minst en gång i veckan, tycker jag. Däremot har jag ju mina vänner som bor i bland annat Algeriet och USA. Där gör Skype och Messenger och annat att man kan ha kontakt.
Att Saad, och många andra, inte träffar sina vänner så ofta, kan ha flera förklaringar, tror han.
– Tyvärr lever vi här i Sverige våra liv på jobbet. Man har sina vänner och kompisar där. Utanför jobbet finns inte så mycket. Det är en nackdel, tycker jag. Jämfört med många andra länder är det inte så.
Att utrikesfödda ibland har svårare att få nära vänner i Sverige kan även det bero på flera olika saker, tror han.
– En aspekt är ju språket, förstås. Och sen att svenskarna är lite annorlunda jämfört med många andra i världen. Man är inte så lätt att få kontakt med, man är väldigt strikt. Man jobbar och jobbar, och sen går man hem och har sina gamla vänner som man har gått i skolan med, och det är de som gäller. Skaffar man nya kompisar så är det fruns eller makens vänner.
Vad definierar en nära vänskap?
– För mig är en nära vän som en del av familjen. En person som man kan dela nästan allt med – när man är sjuk, när man är glad, man kan rådfråga den när man ska resa eller göra saker. Vännen ska vara för alltid och finnas i alla lägen.