När vi når Tom Alandh, journalisten med nära hundra dokumentärfilmer bakom sig, är han på väg till en filmning. Till jul kommer en alternativ julkalender som består av korta möten med personer från hans tidigare dokumentärer. Det är oklart exakt var i Sverige filmteamet befinner sig. Det skramlar och skrapar i bakgrunden. En bilmotor stängs av och en bildörr öppnas. Tom Alandh ropar åt någon att han måste prata en stund i telefonen. Dörren stängs med en smäll. Det blir tyst.
– Ja, jag tänker göra en berättelse från Mörtfors. Om du ringer mig igen om ett år sådär, kanske den är klar. Det har hänt lite annat och det är minst en film som ska bli klar före.
I somras var Tom Alandh och hans team i Oskarshamn för att arbeta med en film om Håkan Juholt. De besökte även Mörtfors där filmaren Kalle Segerbäck fångade omgivningarna med sin kamera.
– Det var min farsa som introducerade mig för Mörtfors. Han var där på trettio- och fyrtiotalet. Jag var där fyra-fem somrar från det att jag var tolv år.
Filmen ska handla om relationen mellan far och son.
– Det är min egen berättelse, min historia om min farsa och hans drömmar och livsval.
Tom Alandh säger att han egentligen inte är så sugen på att göra film om sitt eget. För två år sedan kom dock filmen “Oscar och Greta och huset dom byggde” som handlar om de två människor som kom att bli Tom Alandhs trygga punkt under uppväxten.
– Mina två medarbetare tycker att berättelsen om min farsa och Mörtfors är en pusselbit som borde berättas.
