Efter hennes uttalande om sänkta trösklar till gymnasieskolan, att man som elev inte ska kunna bli underkänd i grundskolan, har tankarna gått fram och tillbaka.
Jag var tidig att reagera i sociala medier emot detta förslag men nu efter ett antal dagar börjar jag fundera. Är det Anna på riktigt? Hon som var på Skolverket innan, hon som borde kunna skolan. Är det hon? Eller är det någon som kidnappat henne och nu låtsas vara henne och kommer med sådana här förslag?
Varför är nu förslaget nu så udda, så konstigt, så katastrofalt så att man tappar hakan eller till och med...studsar?
Ska först bara nämna att jag är legitimerad lärare i biologi, kemi och sociologi och har arbetat i skolans värld i nu elva år. I de tjänster jag haft har även matematik hängt med på något vis. Att jag ens nämner detta är för det nyckelbegrepp som alltid finns med i skolan, som vi lärare alltid ska tänka på. Detta nyckelbegrepp är att alltid ha höga förväntningar, att vi ska tro på våra elever, att de har en potential! Att sänka tröskeln till gymnasieskolan är att från statens sida sänka dessa förväntningar. Att ha ett icke godkänt betyg i betygsskalan innebär också att man markerar kunskapsnivå som eleven minst måste ha (hatar att sätta icke godkänt – F – men i hatet finns det ändå en logik att det finns).
Denna person som jag nu undrar är Anna pratade om ett gammalt betygssystem (1-5) där man visst klarade sig med en 1:a och kunde gå vidare. Häri ligger ett tankefel, tyvärr! Om man exempelvis läser i en kemibok för högstadieskolan från 70- eller 80-talet återfinns stoff som man idag har flyttat till kemikurserna på universitetet. Nivån var högre, ett lägre betyg innebar säkerligen att det ändå kom med kunskaper på en rätt hög nivå jämfört med idag.
Att inte nå godkänt idag på exempelvis kemi kan innebära (ja, det finns undantag!) att man inte har mycket med sig alls. Denna Anna vill tydligen sänka elevernas kunskaper. Se till att dessa elever inte matchar kraven på arbetsmarknaden. Detta känns inte bra, är inte bra.
Om någon nu undrar hur jag ens kan fundera på om Anna är kidnappad och ersatt så är svaret att jag nog förstår att det är hon på riktigt. Men... jag har en stark tro på att människor vill väl, att vi vill göra saker bättre men att vägarna dit är olika. Detta utspel från Anna känns inte som att det är gjort av välvilja, detta är något annat och jag blir orolig på riktigt. Orolig i min roll som politiker där samhällsutvecklingen går åt fel håll och orolig i min roll som lärare där kunskapen i skolan urholkas. Vi måste få ordning på Sverige och vi måste börja i rätt ände – inte i slutet på grundskolan utan istället i början.