Kjell Dahlén och Christer Milton har båda fyllt 58 år. Deras bakgrund skiljer sig åt en aning men båda söker arbete som fastighetstekniker. Via utbildning på Nercia i Västervik kompletterar de sina utbildningar för att bli behöriga till att söka arbeten inom fastighetsbranschen. De upplever att utbildningen i sig är bra men att arbetsmarknaden inte vill anställa dem längre.
– Vi får inte komma på arbetsintervjuer ens. Vi är för gamla, säger Christer Milton.
För att komma runt problemet med sin ålder har Christer och Kjell slutat att ange sitt födelsedatum när de skickar in en jobbansökan.
– Vi har fått råd att inte skriva våra födelsedata längre när vi söker jobb. Vi skriver våra kvalifikationer och så får man diskutera åldern vid arbetsintervjun, säger Kjell Dahlén.
För att kunna slutföra sina utbildningar på Nercia krävs att den studerande gör praktik på en arbetsplats. Både Kjell och Christer lyckas inte att hitta en praktikplats trots att de skrivit formella ansökningar till flera företag.
– I vissa fall märker vi att de behöver just den kompetens som vi kan erbjuda men sedan kommer ändå beskedet att de inte kan erbjuda praktikplats. Ett argument är att man har fyllt kvoten på just det företaget, säger Christer Milton.
Christer och Kjell berättar om ett arbete som de båda sökte under 2014 och 2015. Arbetet var som elektriker på ett företag i den norra delen av kommunen. Trots att de var behöriga blev ingen av dem kallade till intervju.
– Arbetet låg ute i flera omgångar och de sa att de inte fick tag i någon elektriker. Jag har arbetat som industrielektriker och jag vet inte varför man inte blev intresserad av mig, säger Kjell Dahlén.
Att ständigt bli ratad vid jobbansökningar har påverkat Kjell och Christers självförtroende.
– Man tror att det är något fel på just mig men det kan det ju inte vara fel på alla oss som är arbetslösa, säger Christer Milton.
Både Kjell och Christer tycker att arbetsmarknaden tänker fel om det är så att äldre personer filtreras bort när ett arbete ska tillsättas.
– Vi har inga småbarn längre och blir sällan sjuka. Det borde vara attraktivt för en arbetsgivare, säger Kjell Dahlén.
Varken Kjell eller Christer tror att de kommer att få ett riktigt arbete igen. Motgångarna och de upplevelser som de delar med andra personer i samma situation och ålder har gjort dem luttrade.
– Jag har kastat in handduken. Man kommer lätt in i en negativ spiral men vi får fortsätta att utbilda oss, om inte annat för vår egen skull. Jag tänker inte sätta mig i Stadsparken och mata duvor, säger Kjell Dahlén.