Det är de modiga projekten som gör skillnad. Med renoveringen av gamla nämndhuset sticker Mats Thorsman ut hakan igen.
– Jag förstår varför folk flyttade härifrån. Det här är det sjukaste projektet jag startat någonsin, säger han.
Entreprenören står mitt i en massa utslängd mögelangripen bråte. Han tittar upp mot taket. Eller "mössan" som han säger.
– Har man ingen bra mössa så blir man sjuk. Och den här patienten har varit utan en bra mössa väldigt länge. Allt måste ut. Den här bråten är bara ett par procent av allt som ska ut ur huset.
Han berättar att "patienten behöver medicineras". Tillfriskning beräknas under 2014.
– Men den kommer inte vara vacker då. Det är den först om fem år.
Han för fingret över den hemliga ritningen. Den han helst inte vill visa. Fingret far över det nya taket och landar på tillbyggnaden av glas som trycker sig mot en ny fasad i rosarött.
– Så här kan det komma att se ut på innergården. Slutnotan lär hamna på mellan 60 till 100 miljoner.
Han blir tyst några sekunder. Sedan tillägger han:
– Det finns inga garantier att jag hittar hyresgäster.
Traditionell Thorsmansanda, inga risker, inget projekt.
– När vi byggde om gamla polishuset hade vi inga garantier för att det skulle bidra till en förtätning av city. För mig räcker det inte med att lägga en massa tid på ett projekt bara för att tjäna pengar. Det ska ge något ytterligare. Jag vill vara med och förtäta Västervik. Jag vill ha mer människor i city. Ett mer levande city.
Han tänker sig publika verksamheter på bottenplan och boende på de övre planen.
– Lägenheter är realistiskt. Butik, restauranger, kiosk eller kultur kan man tänka sig i övrigt. Jag kan inte säga så mycket mer. Det är viktigt att det används av mycket folk i alla fall. Att folk kommer och går härifrån. Jag vill att det nya huset ger energi till ett livligare city. Precis som den gamla elstationen gjorde som fanns här förr.