Inga sura miner här, trots att vi fick rulla kubbarna genom skogen gåendes på knäna. Några tusen blåbär och ett mindre bestånd av kantareller blev mosade under färden.
När man ofta går omkring i skog och mark upptäcker man ibland företeelser som man inte känner igen eller begriper sig på. Det kan vara djur eller växter som man inte sett förut, eller kanske skeenden som känns märkliga på något sätt.
Undertecknad brukar rådfråga Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet som ofta medverkar i TV, och han brukar klara ut det mesta. Men vid vår senaste kontakt blev han faktiskt svaret skyldig – han kunde inte ge någon förklaring till vad jag hittat.
Jag hade funnit en torrgran som släppt barken, och innanför den fanns det på själva trädstammen ett korsformat mönster, där det i varje skärningspunkt växte en gren. Mönstret bestod av upphöjda valkar och påminde lite om åderbråck. Jag hade aldrig sett något liknande.
När Didrik inte kunde hjälpa mig började jag själv söka på nätet efter någon som kunde vara insatt i ämnet, och hittade efter diverse turer en pensionerad professor vid skogsvetenskapliga fakulteten på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Uppsala. Hans namn var Mats Nylinder, och han har skrivit ett flertal läroböcker inom ämnena skog och virkeslära.
Han blev mycket intresserad av fyndet, och kunde omgående rapportera att det finns bara fyra kända träd med detta mönster i Sverige, samtliga är tallar. Granen jag hittat är alltså ett unikum, den enda kända i landet med detta utseende.
– Forskning pågår både i Europa och i USA för att hitta en förklaring på mönsterfenomenet, men än så länge har ingen godtagbar förklaring kunnat läggas fram. Troligen har valkarna med grenanlagen att göra, men ingen vet med säkerhet, berättar Mats.
Inte heller har det kunnat utverkas något tillstånd att få fälla någon av de fyra tallarna för vidare undersökning, de står på känslig mark, till exempel i nationalpark och naturreservat.
Eftersom jag är lite bekant med markägaren till fastigheten där granen står kontaktade jag honom och förklarade situationen, och fick hans tillåtelse till att ta ner granen i forskningssyfte – något som förstås gladde professor Mats Nylinder.
En dag i juli kom han till Ankarsrum från Uppsala för att utföra trädfällningen. Med sig hade han sin gode vän forskningsingenjören Hans Fryk. De har jobbat ihop på SLU i över 30 år, och fortsatt med det även efter att de gått i pension.
Trädfällningen genomfördes utan problem, men granen visade sig vara grövre, och därmed tyngre, än vad Mats Nylinder hade trott. Han hade räknat med att såga av breda skivor av stammen som vi sedan skulle bära genom skogen ut till bilväg. Men de blev för tunga för att kunna bäras, så de fick rullas ut ur skogen, ut till bilarna, något som tog en god stund.
Närbild på granens mönster.
Mats Nylinder kommer nu att göra fina snitt i skivorna och kanske hyvla sig ner för att belysa hur årsringsmönstret har förändrats. Han tänker göra snitt från mantelytan och inåt samt snitt tvärs stammen. Med lite tur kan så kan gåtan med mönsterfenomenet på de här träden äntligen få sin lösning – tack vare en gran från skogarna utanför Ankarsrum.
– Delar av kubbarna vi tog med oss från granen kommer vi att spara ifall forskare från andra länder har intresse av dem. Nyligen har finska forskare berättat att de har ett arbete på gång när det gäller det här mönsterfenomenet. De är mycket intresserade av att få veta vad som framkommer av undersökningen av den här granen.
Forskningsingenjör Hans Fryk till vänster och professor Mats Nylinder till höger om granen med det säregna mönstret. De håller på att samla material till en ny bok som går under arbetsnamnet ”Konstigheter i och på träd”. Den här granen kommer definitivt att vara med i boken, säger Mats. Foto: Leif Sylvan