Maria gillar storebror Egors såpbubblor.
Natalia Tuluzova och maken Alex vill inget hellre än att börja jobba i Sverige. Men utan att kunna det svenska språket får de inga jobb.
– Jag har väntat på SFI-utbildningen (Svenska för invandrare) i ett år. Nästa vecka ska den starta i Västervik. Det är jättebra. Bara att ta buss 39 härifrån, säger Alex, på god svenska.
Alex flydde från kriget i Ukraina med fru, tre barn och föräldrar, och hamnade först i Mariannelund där han började studera svenska.
2014 hade de flytt från Donbass till Kiev. Nästa flykt tog dem till Sverige.
I väntan på SFI-starten har han och de åtta ukrainska familjerna på Tjustgatan bjudits in till sommaraktiviteter i Ankarsrum. Det har varit ett tiotal språkkaféer med olika teman med ett 30-tal personer.
Västerviksföreningen Sverigekontakt och Svenska kyrkan har med ideella krafter samlat familjerna till bland annat fiske i Långsjön, guidning i industrimuseet Aktiveum i Bruksparken och tågutflykt på smalspåret.
Vid den sista sommarträffen innan skolan börjar är det lekar och korvgrillning vid Arena Rävlyckan i Ankarsrum. Men det visar sig vara svårt att få till glöden i eldstaden.
– Kyrkans tidning brinner bra, säger Ingela Astvall med ett skratt och tänder på.
Det visar sig behövas mer tändvätska. Natalia, Alex och pappa Anatolii hjälps åt med att fläkta upp glöden och plocka med briketterna.
Något av barnen får en rå korv i väntan på att grillen ska komma igång.
Samtidigt svävar stora såpbubblor från sonen Egor. Viktoria som har vänsterarmen i gips efter en cykelvurpa tar det lite lugnare och bläddrar i svenska sagoböcker. Vid sidan far bollarna runt mellan de vuxna som försöker undvika att bli "grisen".
– Vi vill hjälpa till. Jag har slutat jobba egentligen, men att vara diakon slutar man aldrig som. Det är ett livskall, säger Ingela Astvall från Svenska kyrkan.
Det var många skratt vid språkkafét vid Rävlyckan i Ankarsrum.
Alex berättar hur viktigt det kan vara att behärska det svenska språket. När dottern Maria 1,5 år fått ett fästingbett och en röd ring på benet bad Alex om hjälp.
– Jag frågade grannen och fick låna bilen för att åka iväg med Maria i bilen till hälsocentralen och apoteket. Det är jätteviktigt att kunna kommunicera på svenska.
Familjen har funnit sig tillrätta i Ankarsrum och hoppas att Migrationsverket ska tillåta dem stanna och komma igång att jobba.
– Ankarsrum är bra för barnen, med naturen och lite trafik, säger hustrun Natalia Tuluzova.
Och de som hade tålamod att vänta fick grillad korv, till slut.
Det tog sin tid att få till en glödbädd för korvgrillningen.
Natalia Tuluzova beundar sonen Egors stora såpbubblor.
Ingen ville tappa bollen och bli "grisen" i bolleken.
Alex sköter tändvätskan och pappa Anatolii fläktar de glödande kolen.