Hjortarna har blivit en plåga i Ankarsrum

Jakten strax innan nyår blev inte vad samhällsföreningen tänkt sig. Nu funderar man på hur man ska gå vidare med hjortarna som plågar Ankarsrum.

Torbjörn Gustafsson och Göran Johansson i Ankarsrums samhällsförening säger att dovhjortarna är ett svårlöst problem.

Torbjörn Gustafsson och Göran Johansson i Ankarsrums samhällsförening säger att dovhjortarna är ett svårlöst problem.

Foto: Ulrik Alvarsson

Ankarsrum2020-01-10 06:00

– När vi var barn åkte man på utflykt till säteriet för att se hjortarna som gick i hägnet, berättar Göran Johansson, sekreterare i Ankarsrums samhällsförening.

I dag behöver han inte göra några sådana utflykter. Nu är det dovhjortarna som gör allt mer djärva utflykter in i Ankarsrums samhälle. Göran Johansson, och många andra trädgårdsägare på orten, har fullt sjå att freda sina odlingar från hjortarnas aptit.

– Vid jul skulle jag ha barnbarnen på besök. Då fick jag gå i trädgården och plocka upp hjortspillning på gräsmattan innan de kom, berättar han.

Han och samhällsföreningens ordförande berättar hur hjortarna blivit allt mindre rädda för människor.

– Man kan gå tio, femton meter från hjortarna. De bryr sig inte, berättar Torbjörn Gustafsson, ordförande i samhällsföreningen.

Strax innan nyår gjorde samhällsföreningen tillsammans med ett jaktlag ett försök att reducera hjortstammen runt Ankarsrum. 18 personer gick i ett drev för att skrämma hjortarna. Bytet blev magert, ett rådjur fälldes.

– Vi hade behövt vara dubbelt så många i drevet, säger Torbjörn Gustafsson.

Man stötte på hjortar, men de gick i lugn takt igenom drevet. Drevet hade behövt vara tätare.

Nu funderar man på hur man ska gå vidare. Kanske gör man ett nytt försök med en jakt. Samtidigt berättar Torbjörn Gustafsson att jakten kräver förberedelser. Det gäller att det både finns ett jaktlag och tillräckligt många ortsbor som kan ställa upp. Jakten behöver som regler säger starta på kommunal mark, och så driver man djuren mot mark som ägs av privata skogsägare där jägarna väntar.

– Det gäller att man ställer upp från hela samhället. Det räcker inte med boende från kvarteret närmast där vi jagar.

Hur gammalt är problemet?

– Det har gått successivt. Jag skulle säga att det blivit värre de tio senaste åren, säger Göran Johansson.

Torbjörn Gustafsson tror att det är fler faktorer som ligger bakom de allt djärvare dovhjortarna. Stammen har blivit större, djuren har förstått att det finns mat inne i bebyggelsen och med tiden har hjortarna vant sig vid människornas närvaro.

– En del säger att "så här är det att bo på landet", men jag menar att vilttrycket har blivit för stort.

Det handlar inte bara om att odlingar och nyplanterade träd kan skövlas.

– Det är många viltolyckor på väg 40. Vi som bor här är vana, men det är inte andra bilister, säger Torbjörn Gustafsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!