Vi anländer till Lizbeth Ströms och John Wimans prunkande trädgård i Ankarsum. Det tar inte många sekunder innan man förstår att trädgården är något som ligger dem varmt om hjärtat, då den fullkomligt sprudlar runt oss där vi sitter. Man förstår att detta är ett par med gröna fingrar, eller i fallet John Wiman är de blå. Han kunde nämligen inte hejda sig från att plocka lite blåbär på sin förmiddagspromenad.
Det var också John som var den som först upptäckte blomman i trädgården.
– Det kändes som den slog ut samtidigt som jag gick förbi den. Det var helt otroligt, säger han med upplyst blick och begeistrad ton.
Dottern Jonna-Tivi Wiman skrattar och fyller förklarande i:
– Pappa har alltid varit en riktig trädgårdstomte.
Det visar sig att när blomman först upptäcktes av Carl Von Linné 1742 gav han den namnet Peloria efter grekiskans monster eller vidunder. Han ska ha sagt, "icke en mindre vidunderlighet, än om en ko födde en kalf med varghufvud".
Den fick honom att darra på manschetten och ifrågasätta hela hans lära, då den till utseendet var väldigt lik en gulsporre men med skillnaden att denna blomma var regelbunden istället för oregelbunden. Enligt Linnés sexualsystem borde därför den nya blomman representera en helt ny art, vilket var ofattbart då det stred helt mot den tidens uppfattning om att alla arter hade skapats av Gud vid ett och samma tillfälle.
Tillslut bestämde han sig för att blomman var en hybrid mellan gulsporre och annan okänd växt vid namn Peloria. Vissa menar att om Linné tillåtits grubbla vidare på hur nya arter kunde skapas genom hybridisering hade han varit evolutionsteorin på spåren redan 100 år före Darwin. Istället tystades han ner av den teologiska censuren och Peloria nämndes aldrig igen.
Idag vet man att Peloria inte är en egen art utan ett resultat av en sorts mutation som går under namnet Peloria. Mutationen kännetecknas av att en växt med oregelbundna blommor som till exempel gulsporre, lejongap och fingerborgsblomma muterar och istället bildar regelbundna blommor.
På något vis känns det passande att det var just Lizbeth och John som fick beskåda den vackra blomman i sin trädgård. Det är tydligt att deras intresse för naturen och trädgården är genuint och man förstår att detta var en speciell upplevelse.
– Aldrig på 34 år har vi sett något liknande, säger Lizbeth.