På grund av mängden äpplen de får in har Christian och Elise valt att inte göra någon reklam i år.
Ett stenkast från det ålderstigna valsverket i Ankarsrum bor Christian och Elise Arwin i den gamla Bruksgården. I verkstaden bakom huset har de drivit ett musteri sedan fyra år tillbaka, och det är inte lite äpplen de fått in i år.
– Det var någon som sa att det är den största skörden på 1 000 år, men det får man kanske ta med en nypa salt, säger Christian med ett skratt.
Ett som är säkert är i alla fall att mängden äpplen musteriet fått in i år slår alla tidigare rekord. Vartannat år brukar träden få fler äpplen och vartannat får de färre. Senaste gången det var äppelsäsong lämnade folk in ungefär tio ton äpplen på två månader.
När VT besöker musteriet har bara tre veckor gått sedan de öppnade för säsongen, men de har redan fått in 10-12 ton som ligger i backar lite här och där på tomten. Innan säsongen är över räknar paret med att få in minst lika mycket till. Under hösten är det därför troligt att musteriet totalt kommer producera runt 11 000 liter.
I VT:s jakt på ett musteri att besöka var det inte ovanligt att få ett bestämt "tack men nej tack". De hann helt enkelt inte ta emot. Christian och Elise berättar att flera behövt stänga i förtid för att klara av att göra must på alla äpplen de fått in. Från ett musteri fick vi höra "snälla kom inte hit och skriv om oss, vi kan inte ta emot fler äpplen".
– Om ni hade ringt för någon vecka sedan hade vi nog sagt samma sak. Vi har varit väldigt sparsamma med skyltning i år, vi har inte mejlat gamla kunder eller lagt ut inlägg i Facebookgrupper, säger Christian.
– Vi vågade inte, fyller Elise i med ett skratt.
Innan musten kan packas in i boxar eller flaskor måste de svalna på hyllorna.
Istället för att berätta när de öppnade fick de annonsera efter extrapersonal.
– I måndags förra veckan började två stycken, så nu är vi tre som jobbar heltid, berättar Christian.
Nu går maskinerna 14-16 timmar om dagen, sex dagar i veckan, för att hinna med alla äpplen som folk har lämnat in. Först gås alla äpplen igenom för hand för att se till att dåliga delar skärs bort och dåliga äpplen kastas. Sedan ska de tvättas innan de hackas ner till en massa av en maskin.
Efter att själva äppelsaften filtrerats ut ska den pastöriseras, det vill säga värmas upp till 82 grader i en kvart, för att se till att alla bakterier dör och musten håller sig ett år. Först efter det kan den färdiga musten tappas upp på flaska eller i en bag in box som kunderna kan hämta upp när den svalnat.
För att se till att personerna som lämnar in äpplen får tillbaka just sin must tilldelas varje kund ett nummer som sedan följer med i hela processen, från plastbacken med äpplen till flaskan som står på hyllan.
Sara Malm är en av musteriets nya anställda. Så länge inte trycket i maskinerna blir för stort och musten börjar spruta överallt tycker hon att jobbet är roligt.
För enkelhetens skull kommer alla som lämnat in sina äpplen kunna hämta ut dem vid två tillfällen i höst. Den första gången är den 13 oktober, då Christian och Elise dessutom ställer till med en äppelfest.
– En del kommer för att hämta musten, andra bara för att det är en trevlig grej. Förra året gjorde vi belgiska våfflor, vi hade en käpphästbana, fika och lite sådana saker, säger Christian.
– Och i år kommer vi ha ponnyridning, äppelbar och lite allt möjligt. Så det är ju inte bara för de som lämnat in äpplen utan för alla, säger Elise.
Problemet, eller utmaningen som Christian diplomatiskt uttrycker det, är att de under dagen räknar med att dela ut 2 500 lådor must. För ändamålet har de nu bett allmänheten att hyra ut sina skottkärror så att folk kan forsla hem sin must.
– Men det finns ett jättestort engagemang bland samhällets invånare så det kommer nog lösa sig, säger Elise.
Senare i oktober anordnar Christian och Elise en äppelfest där folk kan testa olika muster och hämta ut sin egna.
Vad är det bästa med att driva musteriet?
– Jag tycker att det är roligt att kunna ta hand om äpplena som folk har hemma så att de inte går till spillo. Det är ett fint sätt att ta till vara på de resurser naturen har, säger Christian.
– Det är att det är närproducerat. Man kommer hit med egna äpplen och kan se hur de blir till must här inne, det är jättekul, säger Elise.
Båda Christian och Elise tycker om olika slags hantverk och förhoppningen är att i framtiden kunna experimentera mer med musteriet.
– Det går till exempel att fokusera på olika sorters äpplen, att inte pastörisera den, göra cider och så, det finns så mycket man kan göra. Medelhavet har sina oliver och vindruvor, vi har våra äpplen, säger Christian.