Det beskriver Ankarsrumsungdomarna som nyligen har kommit hem igen från sin resa till Szombathely, en stad i västra Ungern.

På morgonen den 18 oktober reste de från Ankarsrum och natten mot den 23:e var de hemma igen.

– Det var skitkul! säger August Åhlin, en av de nio elever från högstadieskolan i Ankarsrum som tog chansen att delta i utbytet.

Nervositeten var stor inför avresan, berättar de sju ungdomarna som vi träffar efter hemkomsten.

– Under resan, på bussen, undrade jag vad jag gett mig in på, säger August Åhlin. 

Alla skulle de under vistelsen bo i varsin ungersk familj i, eller i närheten av, staden Szombathely. Där skulle de under några dagar också skulle följa med ungdomarna i familjerna till skolan.

– Vi var bland annat med på hemkunskap, idrott och en lektion i ungersk folkdans.

Vad var häftigast med resan?

– Det var nog att få lära känna ett annat land än Sverige, säger Ella Ahlin.

– Och så förstår man hur bra vi har det, säger August Åhlin. 

– Det är fattigare i Ungern. I alla fall är klasskillnaderna stora. En del familjer bodde i väldigt stora och moderna hus medan andra bodde trångt och hade svartmögel i taket, säger Emma Eccleston och William Andersson. 

Vilket språk använde ni i kommunikationen med ungdomarna och deras lärare?

– Med eleverna blev det mest på engelska, och med en del av lärarna på tyska. 

Ankarsrums skola deltar i ett samarbetsprojekt tillsammans med skolor i Tyskland och Ungern. Syftet med det tvååriga projektet är att bidra till integration och skapa vänskapsband över nationsgränser.