– Det är något speciellt att lyfta på locket till kupan och dra in doften, säger biodlaren Neema Holm.
Vi sitter sju–åtta personer vid föreningsbiodlingen i Norrhult, några kilometer utanför Ankarsrum. Medlemmarna i Ankarsrums biodlarförening försöker förklara varför biodlingen fått ett sådant uppsving.
– Vi har mycket fruktträd. Så vi har bin för pollineringens skull. Sedan är det spännande att följa samhällsbyggandet, säger Eivor Filipsson.
Även Eddy Karlsson nämner pollineringen.
– Sedan vi skaffade bin så har vi fått dubbelt så många äpplen på våra träd som tidigare.
Veteranen Walle Johansson konstaterar att det finns flera samhällstrender som gynnat biodlingen. En är intresset för närproducerad mat. Det har blivit efterfrågan på svensk honung. En kundgrupp är invandrare som är vana att köpa kakhonung, det vill säga när honungen sitter kvar i vaxkakan.
Även det ökade intresset för natur och trädgård har gynnat biodlingen.
För Ankarsrums biodlarförening kom den verkliga boomen när man arrangerade en nybörjarkurs i biodling i vintras. Så här års består verksamheten främst i att man träffas vid föreningsgården. Medlemmarna fikar, ser efter föreningens kupor och utbyter erfarenheter.
I sällskapet finns både nybörjare och en verklig veteran: Per-Egon Freij, 85 år. Han var nio, tio år när han kom i kontakt med biodling första gången. Han tycker fortfarande att det är en spännande hobby.
– Man upphörs aldrig att förvånas. Särskilt inte ett sådant här år.
Säsongen har bjudit på flera utmaningar.
Honungsskörden blir inte bra. Walle Johansson säger att han inte varit med om ett så dåligt år under sina 40 år som odlare. En förklaring kan vara kylan i juli.
– En förklaring som jag har hört är att det var för kallt när vitklövern blommade i juli. Temperaturerna låg på 17–18 grader, men för att vitklövern ska producera nektar så behöver det vara åtminstone 22 grader, säger Neema Holm.
En annan prövning var den tidiga våren som gjorde att flera odlare togs på sängen när deras bisamhällen svärmade. Svärmningen innebär att ungefär halva bisamhället lämnar kupan, under ledning av drottningen, för att söka en plats för att bygga ett nytt samhälle.
– Det är det naturliga sättet för bina att föröka sig, men som odlare vill man att bina stannar i kupan, berättar Walle Johansson.